WADADA LEO SMITH – Spiritual dimensions

Recenserad i OJ 2-10

 

 

WADADA LEO SMITH
Spiritual dimensions

Cd: 1 Al-Shadhili’s litany of the sea: sunrise – Pacifica – Umar at the dome of the rock, parts 1&2 – Crossing Sirat – South Central L.A Kulture
Cd: 2 South Central L.A Kulture – Angela Davies – Organic – Joy: Spiritual fire : joy

Cuneiform Records Rune290 / 291 /
www.cuneiformrecords.com
tid cd:1 56 min cd:2 64 min

Cd:1 Wadada Leo Smith trp, Viljay Iyer p, John Lindberg b, Pheeroan AkLaff dr, Don Moye dr.
Insp live i New York den 13 juni 2008

Cd: 2 Wadada Leo Smith tp, Michael Gregory g, Brandon Ross g, Nels Cline g, Lamar Smith g, Okkyung Lee cello, Skulle Sverrisson elb, John Lindberg b, Pheeroan AkLaff dr.
Insp live den 17 april 2009 i New Haven.

••••

Wadada Leo Smith anslöt sig tidigt i mitten av sextiotalet till AACM, Chicagos forum för avantgardistisk jazz. Initialt i sin karriär blev han känd för sin introverta, trevande ibland karakteriserad som spatiösa spelstil med långa pauseringar. Samarbetet med Henry Threadgill och Oliver Lake under sjuttiotalet ledde till ett mer expressivt om än relativt sett återhållet uttryck.

På senare år bl a i gruppen Yo Miles! tillsammans med gitarristen och experimentalisten Henry Kaiser har Smith vidgat sitt formspråk, då han inventerat och uppgraderat
Miles Davis elektriska sjuttiotal och tillfört nya dimensioner i tolkningen av Miles material.

Dubbelcd:n Spiritual dimensions ger välmatade lägesbeskrivningar av Smiths kreativa ådror.

På cd 1 jobbar Smith i ett mer konventionell sättning, men knappast med traditionstyngda medmusiker. Pianisten Viljay Iyer behärskar de genretypiska greppen väl men gör oftast egna, personliga spellösningar. Basisten John Lindberg tar ett stort utrymme både som solist och pådrivare, har en oerhört energifyllt spelstil och triggar de övriga framförallt slagverkarna där främst Pheeroan AkLaff har ett dynamiskt stundtals blytungt anslag. Genomgående maffigt och mäktigt, där Smiths soloarbete smidigt växlar mellan ett introvert sökande och ett expressivt markerande.

På cd 2 ligger materialet, arrangemangen och sättningen med fyra(!) gitarrister närmre Smiths arbete med gruppen Yo Miles!. Den högspända, elektriska atmosfären
präglas av både det fria formspråket från Chicagoskolan hos solisterna och det mera koncisa, rätlinjiga, starkt rytmiska funkpräglade ensemblespelet.
Sammantaget ger detta en massiv ljudbild, där återigen slagverkaren Pheeroan AkLaff har en centralroll som ankare, medan Smith ledigt rör sig runt i gruppen och ger direktiv.

Det är en spännande eklektisk brygd som serveras, med grundrecept från Miles men med andra smaksättningar starkt påverkade
av Wadada leo Smiths freeform-erfarenheter.

Återigen en intressant utgåva ifrån en produktiv veteran, som varken tycks ge sig eller stanna upp i sitt gränstänjande. Och tur är väl det!

Ulf Thelander