Walt Weiskopf European Quartet vårdar jazzens amerikanska rötter

Foto: Kenneth Ögren

Walt Weiskopf European Quartet
Umeå Jazzstudio, Umeå, 30 januari 2020.

Det är inte varje vecka Umeå Jazzstudio levererar högkompetenta amerikanska tenorister, men så var det här gången. Att det är ett sällsynt skandinaviskt besök berättade Walt för mig före soundcheck. Han var i Köpenhamn med Frank Sinatra 1991 och nu, mitt i bandets turné, kommer de från Bornholm för att sedan dra vidare till Paris.
Med sig har Weiskopf ett ytterst kompetent komp från Danmark – Carl Winther, piano, Andreas Lang, bas och Anders Mogensen, trummor.

Bandet går ut hårt i första låten, Triangle Dance. Weiskopf rör sig självklart över instrumentets register, från botten till flageoletterna. Vi hör en tenorist/kompositör och en jazzrepresentant som håller rötterna levande mot amerikansk kanon. Trumslagare Mogensen talar ett tydligt språk med en drive och slagfärdighet som det stänker om.

Weiskopf har en fullmogen ton i tenorsaxen vilket nu, i andra låten Estrangero, kommuniceras. Estrangero är en bossa och den fylliga, rika tonen kommer från hans teknik och hämtar stöd i hans egen kropps resonans. Jämförelser är onödiga, det är intensivt vackert. Nästa låt, Back in Japan, har ett intro som skriker och väsnas där dissonanserna skär genom Weiskopfs sax. Han hittar spåret, men det går hett till i rytmen. Mogensens trummor är en fröjd för örat, hans tunga flyt och träffsäkerheten i taktbytena får mig att undra hur det går till, tappar nästan andan. Vackert tonar intensiteten och klingar mot tystnad när Weiskopf väser försiktigt i saxen och trummorna härmar med dito vispningar och övergången till setets fjärde låt, The Peacocks. Här med sitt första bassolo, talar Lang lugnande efter de vilda utbrotten i Back in Japan.
Tillåter mig hoppa i kronologin till kvällens ballad, You Know I Care, där Weiskopfs omisskännligt vackra ton hörs, som fanns det en helig allians mellan saxens tonskulpterande och Weiskopfs nyttjande av den egna kroppens resonans. Tonen i tenorsaxen har stundtals en renhet som för tanken till altsaxofonisten Lee Konitzs tonbildning.

Walt Weiskopf European Quartet vårdar jazzens amerikanska rötter. Weiskopf har en egen röst men skriver i linje med hur han vill tala. Ett språk hämtat från landsmän som Coltrane och Rollins. I en miniintervju med Weiskopf före kvällens soundcheck berättade han för mig att klarinett var hans första instrument och att han skolades klassiskt, så den använde han också klassiska professionella sammanhang. Men klarinetten följer honom inte i jazzgenren. “Varför?”, undrar jag “Mest för att det jag vill göra på tenorsaxen är en utmaning, det kräver fokusering och att jag upprätthåller ständig träning.”

Sammanfattningsvis: Konserten gav mersmak och det var många som bar med sig referenser hem i form av cd:n Worldwide (Orenda Records, 2019) och European Quartet (Orenda Records, 2018). Och det lär komma mera intressant. Kvartettens besök i Umeå bidrog nog till att snön smälte lite snabbare den här kvällen.

Kenneth Ögren

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.