What took place at Duke’s Place?

IsabellaLundgren

Duke´s Place är namnet på Cyllene Cirkeln när den är hemvist för DESS, Duke Ellington Society of Sweden. Höstpremiären bjöd på två uppställningar musikanter med gediget know-how, men ändå så uppfriskande olika. Vilket bevisar att man bör riva många gränser som vissa sätter vid åhörandet av vår älskade jazzmusik.

Classic Jazz Quartet

Jesse Lindgren tb, Klas Lindquist as cl, Holger Gross g, Göran Lind b.

Isabella Lundgren sång

Vi lägger blåsarna åt sidan för en stund och koncentrerar oss på tvåmannakompet. Görans bas ger en rytmisk matta med små hyss i slapbastraditionen som väl inte haft någon riktig utövare sedan 30-talet, och med Holgers orubbliga 4/4-tassande ger de två herrarna den stadga åt solisterna som är nödvändig och önskvärd.

Jesse har en något ryckig trombonstil, inte rytmiskt sett utan mera melodiskt. Det jag menar är att påbörjade fraser ofta rycks isär något. Men detta ger spelet en speciell charm. Med sordin är han dock en boren mästare.

Jag har en viss anledning för att gå direkt till kvällens sångsolist som från första tonen tog andan ur den stora publiken. Från Isabella Lundgren kom en överraskande mängd vackra toner. Ett mellanting mellan Billie Hollyday och Judy Garland gav bärighet till texterna.

Och texta väl kunde hon och verkade så oberört säker även melodiskt. Ett litet undantag i berömmet gör jag med att påpeka en viss vasshet vid starka toner. Men det går ju att finslipa. En så driven ung artist bör ha en lysande framtid.

Varför har jag nu väntat med min bedömning av Klas Lindquist? Jag har lyssnat på så gott som merparten av världens jazzmusik i 65 år nu, och det är nog bara den modernaste s.k. världsmusiken där det spelas utan harmoniskt och rytmiskt underlag, och som vissa förståsigpåare envist påstår ska kallas jazz, där jag för länge sedan gett upp. Den är inte för mig.

Men jazzvärlden är ju inte på väg bort ifrån mig så länge det finns en Klas Lindquist. Arne Domnérus berättade hur lycklig han var när Klas dök upp och via samma instrument som Dompan så fulländat behärskade tog över förstaplatsen i kategorin altsax och klarinett. Och nu vill jag sticka ut hakan och påstå att Klas Lindquist hör till världens bästa i sitt gebit.

Nisse Sandström – Kenneth Arnström Kvintett

Nisse Sandström ts, Kenneth Arnström cl,ts. Petter Carlson p, althorn, Niklas Fernkvist b, Bosse Söderberg tr.

Det är numera regel att ha två konstellationer på scenen i DESS konserter på Dukes Place, och den här sammanställningen gav kvällens jazzfest en annorlunda prägel musikaliskt sett. Kenneth berättade att han i början skolades av Nisse in i sitt jazzliv, men deras respektive in-satser var personliga på olika plan utan att det störde. Snarare spelade tenoristerna snudd på skjortan av varandra i dramatiska dueller.

Nisse har mera skolat sound i sitt mainstreamspel än Kennets råare och vibratorikare, och den senares klarinettspel gjorde också tillställningen extra spännande.

Petter kompade effektivt och intelligent, och att hans samspel med Kenneth inte fungerade helt i början av melodin i La Rosita (inspelad av Hawkins/Webster) suddades ut vid en omtagning, där man kan ursäkta att det inte hade repeterats tillräckligt.

”Andra tagningen” blev dock perfekt. Något förvånad blir man då och då när herr Carlson reser sig upp med ett althorn och gör fina soloinsatser på ett tämligen jazzfrämmande instrument. Man kan säga att det är ett mellanting mellan en tuba och en kornett och hålls lodrätt ungefär som tuban.

Bosse Söderberg är en etablerad slagverkare, skicklig och svängig och en tillgång i alla komp.

Vid basen fanns en mycket ung man, son till Bertil Fernkvist som under många år ingick hos Lars Erstrand, så där går strängaspelet i arv. Och vilket spel han presterade! Både i kompsammanhang där hans stadga kan jämföras med Arne Wilhelmssons (steady as a rock).

Och även en lysande solist såväl pizzicato och med stråke. Jag påpekade efter konserten att han skulle ta upp Slam Stewarts nynnande ofta i ters eller oktav med stråkspelet, och jag tror att han funderat på det. Vilken nyhet det vore!

Cirkeln håller på att slutas omkring Gyllene Cirkeln.

Nalle Nilson