Atomic väckte häpnad

Foto: Heiko Purnhagen

Atomic
Fasching, Stockholm, 16 februari 2017.

Atomic har sedan starten 2000 varit en av de främsta frijazzgrupperna i Norden. I samband med spelningen på Fasching släppte man en ny skiva Six Easy Pieces (Odin Records). Deras fjortonde om jag har räknat rätt? Besöket var också en del av en turné i Sverige och Norge.

Atomic förenar frijazzens expressiva och omedelbara uttryck med en klangvärld som i många stycken hämtar sin inspiration från den avantgardistiska och modernistiska konstmusiken, i en tradition som har utvecklats av jazz- och improvisationsmusiker tidigare. Detta gör man i väl genomtänkta och strukturerade kompositioner skrivna av Ljungkvist och Wiik.

Atomic är ju till formatet en klassisk jazzkvintett och det är häpnadsväckande hur man på ett målmedvetet och kreativt sätt tagit musiken så långt bort från alla ”standardiserade” uttryckssätt som förknippas med en jazzkvintett.

Det här är en musik på en hög ambitionsnivå, som kräver stor precision av musikerna, men som tack vare deras skicklighet och förtrogenhet med varandra ändå känns spontan och direkt och det händer saker hela tiden, vilket gör att man lyssnar intresserat med öronen öppna.

Man arbetar med dynamiska skiftningar, spännande rytmik och förtätning och uppluckring av musiken, varvat med energifyllda solon av Broo, som är en på många sätt lysande trumpetare och Ljungkvist, vars klarinettspel är starkt och personligt liksom hans tenorspel. Wiiks variationsrika och idéfyllda pianospel är en central del i gruppens sound.

Första set avslutades efter tre nummer med Ljungkvists komposition Fält – Strid tillägnad de två slagverkarna Jon Fält och Raymond Strid och var en feature för Atomics ”nya” trumslagare Hulbœkmo, som kom med i gruppen när Paal Nilssen-Love hoppade av år 2014. Han har ett annat sätt att spela än Nilssen-Love, men har snabbt integrerats i gruppens musikaliska idiom och har ett nära samspel med Håker Flaten, något som verkligen lyfter musiken och driver på det hela.

Efter paus fortsatte det hela i samma starka och energifyllda anda om än ännu bättre, som brukligt efter en paus!

Som extranummer efter fyra låtar fick vi höra Ljungkvists Stuck in Stockholm som innehöll ett fantastiskt bassolo av den mästerliga Håker Flaten.

Vi som tagit oss till Fasching denna kväll hade all anledning att vara nöjda, uppfyllda av en musik från en sammansvetsad grupp som verkligen gör skäl för sitt namn. Ordet ”atom” betyder ju som bekant odelbar.

Roger Bergner

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.