Mångfald präglade Jazzfesten 2018

Jazzfesten
Halmstad Teater, Halmstad, 18–20 maj 2018.

Årets Jazzfesten hölls i Halmstad i helgen.
Jazzfesten är ett nationellt samarbete under ledning av Riksförbundet Svensk Jazz – den är jazzbranschens egen gala och årliga sammankomst. I år arrangerades den tillsammans med Kultur i Halland, Destination Halmstad och Jazz i Halmstad som även stod som lokal värd för evenemanget. Jazzfesten innefattade en späckad möteshelg med musiker, konsertarrangörer, producenter, agenter, media och skivbolag som medverkade i seminarier, workshops och branschmöten för drygt 200 deltagare på Halmstad Teater.

På fredagskvällen hade utvalda delegater fått avnjuta pianisten Susanna Lindeborg i en solokonsert som färgades av laddad, virtuos pianokonst på högsta nivå. Även trumslagen och kompositören Calle Rasmusson hördes i en vibrerande specialkomponerad och -arrangerad konsert med ett tiomannaband med musiker från regionen och danske saxofonisten Pernille Bévort.

På lördagskvällen var det dags för Jazzfestgalan som nu arrangerades för andra gången i samband med Jazzriksdagen som förra året ägde rum i Sundsvall.
Först ut på den närmare tre timmar långa galakvällen var trumslagaren och kompositören Emil Brandqvist och hans trio med Max Thornberg på bas och Thomas Turunen piano. Både Max och Emil har sina rötter i Halmstad. Trion har slagit stort i Tyskland med sin poetiska, folkloristiska, melodiska jazz och ligger högt på spellistorna där. På teatern fick vi avnjuta titelspåret från nya skivan Within a Dream (Skip Records) och en läcker version av Brandqvists komposition Skog då trion uppbackades av den eminenta stråkkvartetten Vindla String Quartet. Turunens täta, tematiska spel gick klockrent ihop med Thornbergs flinka walkingbasspel och Brandqvists precisa, accentuerade, trumserier.

Under helgen delades det också ut många priser (se separat text om samtliga pristagare). Sångerskan och kompositören Lina Nyberg fick Gyllene Skivan för albumet Terrestrial (HOOB Records). Dubbelalbumet är den sista delen i Nybergs trilogi om världen, elementen och musiken.
Lina Nyberg uppträdde med Vindla String Quartet, som hon arbetade med på andra delen i trilogin, bland annat framförde de en vindlande version av The Electra. Dessutom hördes hon i team med Bohuslän Big Band. Nybergs uttryck har sedan debuten med Esbjörns Svensson vuxit till ett intimt, kreativt och äventyrligt tonspråk med personliga, eftertänksamma, lättillgängliga, melodiska texter. Nyberg behåller sin karaktär oavsett om hon arbetar i de mindre eller större sammanhangen.

En annan kreatör som besitter ett starkt och personligt uttryck är den prisade arrangören, kompositören och saxofonisten Malin Wättring. Hon hördes i flera raffinerade nummer ihop med BBB. Eggande och rika arrangemang signerade Wättring mejslades smakfullt fram. Vi fick höra kompositioner hämtade från hennes senaste skiva Harvest där hon med sitt band samarbetar just med BBB. Wättrings frisinnade förhållningssätt tilltalar.

En annan musiker som har berikat den svenska jazzscenen i många år nu är Wättrings bandmedlem pianisten Naoko Sakata. Uttrycksfulla Naoko Sakatas toner från tangenterna ligger hela tiden steget före sina medmusiker, hon rusar rastlöst fram över ny mark. Hon får också stå ensam i rampljuset i en längre magnifik soloimprovisation.
Ett mer förtätat postmodernt tonspråk handlade det om när multiinstrumentalisten Lisa Nordström (Midaircondo) och slagverkaren Michala Østergaard-Nielsen ​(Davids Angels) improviserade över filmsekvenser från Nordströms dokumentärfilmsprojekt ”Sonica Sequence”. Tre stycken – Fields, Metro/Odorinchu och Kafenio – som spelats in på olika platser i världen presenterades och lockade till eftertanke över den värld vi lever i.

En ytterligare gäst hos BBB var rutinerade gitarristen Max Schultz. i sin egen distinkta komposition Drifting fick han stå i rampljuset med blixtrande licks och skönt bett.
Sångerskan Kristin Amparo äger även hon ett skönt bett och elastiskt stämband. Hon gjorde ett stort intryck och övertygade med sina insatser denna afton – dels i sin egen I’ve Seen The Devil, skriven i samband med hennes arbete med S.O.S barnbyar, och i hennes egen avväpnade gospelsouliga A Simple Song som blev en av kvällens absoluta höjdpunkter. Amparo visade som alltid sin unika känsla att fånga musikens nyanser och möjligheter.

Halmstads egen stolthet Linnea Henrikson höjde temperaturen ytterliga några snäpp i en snygg tolkning av Chet Bakers I Fall In Love Too Easily och i en storstilad, dansant version av hennes egen megahit Halmstad.
Henriksson och Lina Nyberg avrundande galan storstilat i en rungande evergreen On The Sunny Side Of The Street medan de andra medverkande samlades på scenen. Kul att konstatera att årets gala förgylldes av mångfald och att flera starka kvinnliga profiler utmärkte sig.

Helgens seminarier och panelsamtal kom i mångt och mycket att handla om jazzen och framtiden. Visioner, farhågor och önskedrömmar ventilerades. Konsensus nåddes över att representanterna för alla alla fält inom jazzen måste verka inkluderande istället för exkluderande. Röster hördes också för att skapa större mångfald och bredd på scenerna och samtidigt skapa bättre plattformar både nationellt och internationellt samt att motverka genresegregationen.

Patrik Sandberg