Brötzmann/Schlippenbach/Bennink firade ”Machine Gun” i stor stil

[Best_Wordpress_Gallery id=”123″]

(Klicka någonstans på bilden ovan för att starta bildspelet. Märk väl att autoplayfunktionen numera är bortrationaliserad av Photo Gallery-folket.)

Brötzmann/Schlippenbach/Bennink – 50 Jahre Peter Brötzmann Machine Gun
Lila Eule, Bremen, Tyskland, 26 maj 2018.

Peter Brötzmanns Machine Gun firar 50 år i år.
Och vad kan väl vara ett bättre ställe att fira det än på Lila Eule i Bremen?
Lila Eule är en liten, inte speciellt charmig, källarklubb i ett trevligt område i Bremen.
Men det var ju här den spelades in, den legendariska plattan, 1968.
Då var det en oktett, och samlade för att fira minnet av det tillfället var en trio som varit aktiva sedan dess: Peter Brötzmann själv, Han Bennink och Alexander von Schlippenbach.
Har de någonsin spelat tillsammans som trio förut?

Det är ju tre stora egon som möts så det gäller att vara aktiv om inte de andra ska ta över.
Schlippenbach är väl den mest jazziga av dem och låter emellanåt lite monkigt eller letar passande toner till Brötzmanns balladspel. Benninks trumspel är som han är som bäst, oerhört drivande och med överaskande infall emellanåt men han kompar också Schlippenbachs jazzigare piano fint med vispar medan Brötzmann vilar.
Brötzmann går från tenorsax till taragato, tillbaks till tenor för sedan ta fram silverklarinetten och sedan avsluta med tenor. Som bäst är han ju med tenoren där han fortfarande är kraftfullare än de flesta. För det är ju energirik musik som bjuds, som sig bör.
Det bjuds förstås på både piano- och trumsolon och duoformationerna får givetvis också plats. Variationen av solo, duo, trio och Brötzmanns instrument hjälper till att göra konserten dynamisk och spännande.

Men trion är det som är allra bäst. Med tre sådana mästare i högform är det en kväll där 1+1+1 blir mer än 3.
Det blev en närmaste drabbande timme och efter en lång slutapplåd avslutade Bennink och Brötzmann med en fin duo.

Och för den som fortfarande funderar på om de hört trion tidigare: om du inte var in München i maj 2017 har du nog inte gjort det. Då var den ett kort avslutning på en festival. Efter 50 år var det äntligen dags för en riktig konsert och jag tror de är bättre nu än när det begav sig.

Lars Jönsson