Schöning, Lars – klarinettist, saxofonist, pianist

(13 juni 1919 – 16 januari 2001)

Lars Schöning föddes och växte upp i Degerfors. Han fick tidigt fiollektioner av sin mor och började som 14-åring som klarinettelev vid I 3:s musikkår i Örebro. Efter några år började han studera till musikdirektör vid Musikaliska Akademien och förflyttades i samband med detta till Svea Livgarde i Stockholm.

När han 1938 slutade som militärmusiker hade jazzintresset tagit över. Han slutade då också på Akademien, och efter ett par månader i ett resande varietesällskap under ledning av Nisse Hallberg fick han jobb som saxofonist hos Gösta Jonsson på Bal Palais. Därefter spelade han med Sten Axelsson på Avalon (nuvarande Fasching) följt av ett engagemang med Sven Arefeldt på Björknäspaviljongen.

Sommaren 1939 började han hos Gösta Tönne på Arena i Malmö. Därefter var han ett par månader med Valter Larsson på Långedrag innan han sommaren 1941 återvände till Stockholm och en turné i gengasbuss med Håkan von Eichwald. I den orkestern spelade också Gösta Theselius och de blev under turnén goda vänner.

När Theselius till hösten fick erbjudande om att börja hos Sam Samson på Salle de Paris såg han till att även Lars kom dit. Där stannade han sedan något år och 1942 valdes han in i tidningen Estrads Elitorkester. Nästa jobb var som förstasaxofonist hos Seymour Österwall på Nalen. På somrarna spelade orkestern på Gröna Lund. På dagtid hade Lars gott om studiojobb med grammofoninspelningar och filmmusik.

Säsongen 1945-46 återförendes han med Gösta Theselius, nu i Lulle Ellbojs storband på Vinterpalatset. Sommaren 1946 spelade han sedan med Nils Kydels underhållningsorkester, först på Vingården i Stockholm och sedan på Kungsparken i Malmö. Då prövade han också in, och fick jobbet, som förstaklarinettist i Helsingbogs Symfoniorkester. Men betalningen var dålig och när Stig Westerberg vid något tillfälle var där och dirigerade fick Lars följa med honom till Oscarsteatern i Stockholm.

Lars sade själv i en intervju med GSJ att han varit en rastlös person som haft svårt att stanna länge på samma jobb. Säsongen 1950-51 reste han på turné med Riksteatern och därefter följde under drygt tio år ett kringflackande liv som underhållningspianist på restauranger runt om i Sverige och Norge. Med på turnéerna var ofta Pelle Sejby som då huvudsakligen spelade trummor. På danskvällarna kunde de få förstärkning av lokala musiker och då tog Lars gärna fram klarinetten.

1964 fick han anställning som musiklärare i Örnsköldsvik. Då återupptog han sina studier på Akademien, reste till Stockholm ett par gånger i månaden, och tog sin examen 1966. Efter jobb på några musikskolor i mellansverige kom han 1981 som ledare till musikskolan i Kungälv och där slog han sig slutligen till ro och stannade för gott fram till sin pensionering.