Anders ”Chico” Lindvall: Debut

Duckyourmusic
Anders ”Chico” Lindvall g, comp, Håkan Broström, as, ss, Mathias Landaeus p, keyb, Johnny Åman b, Paul Svanberg dr, Anders Bergcrantz tp. Insp. Gula Studion, Malmö, maj & augusti 2018.

Malmö-gitarristen Anders ”Chico” Lindvall, bland annat känd för sitt mångåriga medlemskap i Tolvan Big Band och Danska Radions Big Band, har tidigare haft framträdande roller på inspelningar med Tomas Franck och den danske pianisten Nikolaj Bentzon. Men det är först nu, när han närmar sig den officiella pensionsåldern, som han debuterar i eget namn.

Synd att han har väntat så länge! Efter en oackompanjerad introduktion, som får oss att tro att just här och nu landar Chico på denna planet efter en tur i kosmos, beger han sig ut i elva egna stycken. Här visar han sig som en improvisatör och förnäm instrumental stilist som obesvärat finner nya och överraskande vägar i gränslandet mellan jazz, blues och rock, ett land som i och för sig redan är utforskat av många gitarrister.
Men Lindvall spelar inte bara bra, han skriver också bra. De elva styckena, också de mer komplexa, är alla klara i sina motiv, utmanande för den som ska improvisera över dem och tydligt bildskapande i samspelet mellan titel och melodi. Till exempel är den elegiskt drömmande Sven ett fint rekviem för Lindvalls döde far. Filip’s Pyramid beskriver sonens lek med byggklotsar omsatt till ett ivrigt undersökande musikaliskt motiv.

Associationerna är betydligt friare på den klassiska jazzballaden By Your Side och på den riffaktigt jagande Everyday. Samma sak gäller för Orient Express (det enda numret där Anders Bergcrantz medverkar) där ung rockrytmik och myllrande spirituell asiatisk inspiration blandas, samt på Brain Freeze med dess abrupt fastfrysta och oförlösta sista del av temat. De mest lyckade numren är dock Dazzlin’ Dazies Danze med rebusaktigt, bebop-inspirerat tema och tempo, och den snabba bluesen Uni Zen. Här lyckas Lindvall tränga in i temat genom att destillera och minimalisera det och samtidigt skapa ett helt nytt. På bägge numren tillför också Håkan Broström sina finaste bidrag – hans kontrollerade staccatospel på Dazzlin’ är en höjdpunkt – liksom Paul Svanberg som håller viriliteten på en konstant och optimal nivå.

En sen debut-cd, värd att vänta på. Hoppas det kommer mer av samma slag i framtiden.

Peter H. Larsen

Annonser

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterat

Annonser
array(8) { [0]=> int(54566) [1]=> int(50803) [2]=> int(54382) [3]=> int(54329) [4]=> int(51323) [5]=> int(54209) [6]=> int(54639) [7]=> int(54541) }