5 x Don Rendell/Ian Carr Quintet

Jazzman (www.jazzmanrecords.co.uk)
Ian Carr tp, flh; Don Rendell fl, cl, ss, ts; Colin Purbrook p (1); Michel Garrick p (2-5) Dave Green b; Trevor Tomkin dr. På Change is tillkommer: Stan Robinson cl, ts; Mike Pyne p; Jeff Clyne b; Guy Warren perc. Insp. London, Lansdowne studio, 1964–1969.

Fem återutgivningar på lp i faksimil med legendariska Don Rendell/Ian Carr Quintet. Originalen som kom på EMI och betingar idag fantasipriser i samlarkretsar. Jazzman återutgav först alla i en limiterad box, som snabbt sålde slut. Nu finns samtliga att tillgå separat.

Don Rendell hade varit aktiv på jazzscenen i England sedan tidigt 50-tal, då han tillsammans med den betydligt yngre Ian Carr bildade kvintetten 1963. Den senare är kanske för många mest känd för fusion-gruppen Nucleus, som han bildade 1969.
60-talet framstår alltmer, med facit i handen, som den kanske mest händelserika och kreativa perioden i hela jazzhistorien. Musik präglad av ett fritt sökande efter nya uttryckssätt, befriat från alla kommersiella krav. Med skivbolagens svala intresse för jazz, i synnerhet i Europa, följde en exklusivitet för musiken, vilket kan förklara varför många skivor sedan länge varit svåra att uppbringa, när upplagorna också var små. Få trodde då på jazzen och den stora publiken svek. Utmärkande för tiden är också hur en grupp kunde förändras stilistiskt över kort tid och att europeiska grupper i större utsträckning spelade egna originalkompositioner med bra kompositörer i banden. Europa fick en självständig jazzscen helt i världsklass!

Don Rendell/Ian Carr Quintet svarar mer än väl mot det ovan beskrivna. På Shades of Blue är det fortfarande en hel del hardbop och Messenger-inspirerad jazz med den fina Blue Mosque. Men redan på Dusk Fire tar musiken en ny riktning, då pianisten och kompositören Michael Garrick ersätter Purbrook. Garrick skrev flera av gruppens bästa stycken, som titellåten på nämnda skiva. Som helhet är Dusk Fire en enastående skiva som, förutom flera fina kompositioner i en mer modal stil, innehåller fantastiskt sopransaxspel av Rendell. Carr spelar genomgående på alla skivorna mycket fint, uttrycksfullt och personligt. Garrick är en lysande pianist som tillsammans med Green och Tomkins i kompet, skapar ett gruppsound som bara kommer av att ha spelat ihop under flera år.

På Phase III är musiken mer humoristisk och eklektisk i stilen, men innehåller också den suggestiva och orientaliskt klingande Black Marigolds. Live, som är inspelad i studio med publik, ger ett tvärsnitt av gruppen när de är på toppen, med den vackra Voices med underbart flöjtspel av Rendell. På Change Is, den sista, har kvintetten utökats på några låtar. Här finns också den fina Mirage av Rendell.

Dusk Fire är väl den givna om man bara tänker skaffa en av skivorna, men helst köper man alla om man kan, för det här är något av det allra bästa i engelsk jazz från 60-talet.

Roger Bergner