Norén, Fredrik – trumslagare, orkesterledare, musikproducent

Foto: Paul G. Deker

(21 april 1941 – 13 maj 2016)

I mer än tre decennier ledde han Fredrik Norén Band som, även om han själv inte gillade epitetet, fungerade som en plantskola där många lovande unga musiker på allvar fick känna på hur det är att spela i ett professionellt band.

Han föddes i Solna och i hemmet hade fadern skivor med Lester Young och andra, så Fredrik växte upp med jazzmusik omkring sig. I tidiga tonåren började han spela trumpet men efter något år bestämde han sig för trummor. Han var självlärd och satt hemma och lyssnade och spelade till jazzplattor. Snart ströspelade han med många av tidens dixielandband som Storyville Creepers och andra. Men han övergav snart tradjazzen sedan han hört skivor som A Night at Birdland med Art Blakey och Walkin’ med Miles Davis.

1959-60 jammade han på Nalen och BRA-studio i Gamla Stan i Stockholm med musiker som Bernt Rosengren, Lalle Svensson och Allan Vajda. Hans trumspel var inspirerat av Art Blakey, men han lyssnade mycket och tog också intryck av musiker som Kenny Clarke, Philly Joe Jones, Billy Higgins, Elvin Jones och många andra. Sitt första fasta engagemang fick han 1961 med Staffan Abeléens kvintett som reste i Folkparkerna med sångaren Boris Lindqvist. Därefter gjorde han lumpen i Boden och när han sedan återvände till Stockholm frilansade han och reste med olika grupper i Folkparkerna, spelade några månader på jazzklubbar i Tyskland och ett halvår med Gilbert Holmströms band i Göteborg.

1965 ingick han i Gunnar Svenssons trio som spelade på Berns Salonger där man också kompade gästande artister som Ernestine Anderson och Cab Calloway. 1967 bildade Lars Sjösten en trio med Sture Nordin och Fredrik. De spelade på Stampen, Gamlingen och andra klubbar i Stockholm och gjorde turnéer runt landet, ofta som komp åt utländska gäster som Dexter Gordon, Ben Webster, Jimmy Heath, Brew More och Art Farmer. Fredrik spelade också med Nils Lindberg på skolturnéer och med Bengt Hallberg åkte han 1969 ända till Liberia.

På 1970-talet spelade han med Börje Fredriksson, Rolf Ericson, Bosse Broberg, Lars Gullin och många andra. Han ingick också i Lars Färnlöfs grupp Sansara och var även med i Björn Alkes kvartett, ett par av det årtiondets mest uppmärksammade grupper. Men han fick också, för att försörja sig, ta många andra jobb som Folkparksturnéer med schlagerartister och spelningar på festvåningar.

1978 startade han så Fredrik Norén Band, en grupp som med åren kom att bli en institution i svenskt jazzliv. Det började med ett jam med Stefan Isaksson på tenorsax och H.P. Andersson på barytonsax. Efter det bestämde de sig för att bilda ett band med Fredrik som kapellmästare. Tanken var redan från börja att engagera unga, duktiga musiker som ännu inte var fast etablerade på jazzscenen. Fredrik kom ofta att liknas vid Art Blakey som i sitt band Jazz Messengers också omgav sig med unga musiker i början av karriären. Men han vände sig mot begreppet ”plantskola” och betonade att musikerna när de började i bandet redan var skolade, många av dem vid olika musikhögskolor.

Men hos Fredrik fick de lära sig orkesterlivets realiteter; han lade stor vikt vid gruppkänslan och att bandet skulle vara samspelt. Musiken hade sina rötter i hardbop och sextiotalsjazz; man repeterade flitigt och träffades och jobbade med musiken också när man inte hade spelningar. Även vid sidan av spelandet träffades man och pratade musik. Bandet formades tidigt till en kvintett med trumpet, sax, piano, bas och trummor. Och arbetet gav resultat; redan 1980 vann gruppen Rikskonserters och OJ:s omröstning och utmärkelse Jazz i Sverige, som resulterade i en lp och turné.

En titt på vilka som under åren spelade med i bandet blir närmast den svenska jazzens ”Vem är vem”. Där finns namn som Gustavo Bergalli, Magnus Broo, Niklas Barnö, Johan Hörlén, Stefan Isaksson, Joakim Milder, Fredrik Ljungkvist, Jonas Kullhammar, Esbjörn Svensson, Carl-Fredrik Orrje, Torbjörn Gulz, Calle Bagge, Dan Berglund, Jan Adefelt, Christian Spering och Hans Backenroth för att bara nämna några. Allteftersom musikerna blev mer etablerade och gick vidare i karriären tillkom i deras ställe nya unga förmågor.

Fredrik var också en god administratör och han var outtröttlig i sitt arbete med att kontakta olika arrangörer. Han ordnade spelningar på jazzklubbar och festivaler runt om i landet, det brukade bli ett 40-tal spelningar varje år. Och om det någon gång blev en tom dag i en turné såg han till att de fick spela på något fängelse, en folkhögskola eller ett gymnasium. Han tyckte också att det var viktigt att musikerna fick vidga sina vyer och arrangerade därför även gästspel utomlands, flera gånger i Europa och även i Asien, Mellan- och Sydamerika och USA. Om en sådan resa till Indien och Singapore kunde man 1983 läsa i OJ under rubriken ”Noréns på långväga jazzfärder.”

Fredrik hade dessutom ett eget skivbolag, Mirrors, på vilket han dokumenterade olika årgångar av bandet. Men vid sidan av det egna bandet spelade han också i andra grupper, som till exempel Lennart Åbergs kvartett och gruppen Sister Maj’s Blouse, som spelade musik av Börje Fredriksson. Även dessa grupper spelade han in på sitt bolag. Den första skivan med Sister Maj’s Blouse fick 1994 en Grammis i kategorin Årets jazz.

De sista åren i hans liv förmörkades av en stroke som gjorde att han inte längre kunde spela.

CD:

1990 Fredrik Norén Band, Mr J. 1990 (Sonet)

1991 Fredrik Norén Band, City sounds (Mirrors)

1993 Sister Majs Blouse, Plays the Music of Börje Fredriksson (Mirrors)

1994 A Tribute to Lars Gullin, Late Date (Mirrors)

1995 Fredrik Norén Band, One day in may (Mirrors)

1995 Rolf Ericson, I Love You So (Amigo)

1996 Lennart Åberg 4, The Zone (Mirrors)

1997 Sister Maj’s Blouse, Epilogue (Mirrors)

1997 Fredrik Norén Band, The pelican (Mirrors)

1998 Fredrik Norén Band, T (Mirrors)

2000 Milder, Spering, Norén, Associations (Mirrors)

2001 Fredrik Norén Band, Plays (Mirrors)

2003 Fredrik Norén Band, Moon rusch (Mirrors)

2004 Fredrik Norén Band, Live At Glenn Miller Café (Mirrors)

2007 Sansara Plays the music of Lars Färnlöf. Inspelad 1976 (Mirrors)

2009 Fredrik Norén Band, Inside up (Mirrors)

Artiklar:

Litet porträtt: Fredrik Norén OJ 1/1972

Noréns på långväga jazzfärder OJ 11/1983

Fredrik Norén OJ 3/1998

Fredrik Norén, OJ 5/2012

Utmärkelser:

1995 Sveriges Radios Jazzkatt (Årets jazzgrupp)

2006 Lars Gullin-priset

2006 Lars Färnlöf-priset

2009 SKAP:s hederspris

2012 Sveriges Radios Jazzkatt (Årets Guldkatt)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.