Marius Neset & London Sinfonietta: Viaduct

ACT (Naxos)
Marius Neset ts ss, Ivo Neame p, Jim Hart vib marimba perc, Petter Eldh b, Anton Eger dr perc. London Sinfonietta (4 träblås, 3 bleckblås och 12 stråkar) under ledning av Geoffrey Paterson. Insp 19–20 dec 2018 på AIR Studios, London.

Detta är norrmannen Marius Nesets andra inspelning från samarbetet med London Sinfonietta, efter albumet Snowmelt (2015). Den har fått namnet Viaduct, för att illustrera en överbyggnad mellan två musikaliskt skilda världar. I likhet med den första inspelningen handlar det om två sviter med sinsemellan olika karaktärer. Den första är uppdelad i sex delar (benämnda 1a-1f) och den andra i fyra (2a-2d). I skarven mellan delarna glider man utan paus över till det nya skeende som ska följa i kommande del. Grovt beskrivet och en aning generaliserat innehåller första sviten mera av klassisk symfoni än den andra, som ger mer utrymme för solister och interaktion mellan sinfoniettan och jazzkvintetten.
Den första svitens inledande del, är helt symfonisk i Stravinskijs något pompösa stil. Där etableras också den första svitens genomgående motiv. Svitens fortsatta delar innehåller en mix av konstmusik. Ibland är den kryddad av rytmpassager, som har lite Leonard Bernstein över sig. I den andra sviten träder jazzkvintetten fram mera och soloutrymmen uppstår, som delas mellan sinfoniettans och jazzgruppens medlemmar. I jazzgruppen har, utöver Neset, pianisten Ivo Neame och vibrafonisten Jim Hart framträdande roller. Vibrafon och marimba är säkert främmande fåglar i sammanhang som detta, men blir här ett effektfullt inslag.

Kompositören Neset förtjänar allt det beröm han fått för detta gigantiska projekt. En i det sammanhanget mera trivial fråga blir om resultatet blivit den eftersträvade viadukten mellan musikens olika världar? Som bekant saknas verkligen inte försök inom jazzhistorien, men sällan har stilarna helt neutralt kunnat ”gifta sig”. Här tycker jag att de faktiskt gifter sig mera än vanligt, fast äktenskapet har i huvudsak skett på den nutida konstmusikens grund och villkor.

P-O Larsson