Meny
Johan Arrias & Anna Högberg, Elsa Bergman, Michala Østergaard-Nielsen, Fylkingen, Stockholm Jazz Festival, 13 oktober 2020.
FRIM, som står för Föreningen för fri improviserad musik, arrangerade två kvällar under jazzfestivalen, på Fylkingen, som för närvarande är inhyst i Skyddsrummet på Söder Mälarstrand.
Kvällen bjöd på två konserter och inleddes med saxofonisten Johan Arrias, som förutom sopransax spelade på gummislangar försedda med saxmunstycke.
Det finns en lång kreativ tradition inom frimusiken att vilja utforska instrumentens och de olika klangkällornas möjligheter, i ett estetiskt sökande efter nya ljud. Arrias spel på de sinsemellan olika slangarna, den ena med djupare bas, gav verkligen prov på detta och de märkliga ljud som uppstod, lågt vibrerande, kunde då man blundade ibland föra tankarna till en kontrabasklarinett. Intressanta ljud uppstod också när han körde ner en av slangarna i en petflaska med vatten.
När Arrias sedan övergick till sopransaxen, började han sitt spel med att dämpa klangen genom att trycka klockstycket mot benet. Växlade mellan låga och höga toner byggde han upp ett uttrycksfullt spel över hela registret. Stående med saxen spelade han stundom vackert, späckigt, grovhugget och mycket varierat. Fantastiskt vad man kan få ut ur en sopransax!
Musik för såväl öron som ögon!
Den andra konserten var trion, där Elsa Bergman för kvällen ersatt den först utannonserade Lindha Kallerdahl.
Musiken började försiktigt, med Østergaard-Nielsens cymbaler, Bergman som slår med fingrarna på strängarna och Högberg som blåser luftigt i altsaxen. Snart växer musiken succesivt till ett crescendo och det fantastiskt att höra hur de bygger upp det hela!
De olika delarna övergår i varandra och mot slutet av den inledande delen hörs Bergman i ett melodiskt och vackert bassolo.
Østergaard-Nielsen, som jag tyvärr inte har hört så ofta, använder cymbaler, stråke, pukstockar och vispar på ett kreativt och lyhört sätt. Ena stunden svagt, i nästa mycket hårt.
I sin rikedom och uttryck, rör sig musiken stilistiskt mellan frijazz och friform och alla tre är i stunden utforskande i sitt spel, hela tiden också inlyssnande!
Högberg stoppar en dämpare i klockstycket och blåser utan munstycke, vackra höga toner, flageoletter och gurglar sedan i luren. Musiken förtätas och stegras.
En konsert av det här slaget blir, trots sin tidsbegränsning, till en variationsrik musikalisk resa, utan några som helst transportsträckor. Det händer saker hela tiden! Oerhört och ohört!
Extranumret blev ett kort, finstämt, försiktigt och känsligt stycke, nästan som en ballad!
Fantastiskt att FRIM finns och det spelas sådan här musik i Sverige idag, trots allt! En naturlig mångfald utan några åthävor!
Roger Bergner
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
