ATOMIC Here comes everybody

Recenserad i OJ 3-12

ATOMIC
Here comes everybody

HCE (Here comes everybody) – Milano – Kreuzberg variations – Morphemes – Panama – Upflog – Unity toccata

Jazzland recordings 278 727-2/jazzlandrec.com/ /Universal/tid 48 min.

Magnus Broo tp, Fredrik Ljungkvist ts bars cl, Håvard Wiik p, Ingebright Håker Flaten b, Paal Nilssen-Love dr.
Insp i Göteborg 24–25 aug 2011.

   Betyg 4: ••••

Den svensk-norska kvintetten Atomic har funnits sedan 2000 och har turnerat runt om i världen och dessutom spelat in flertalet cd-skivor. Flera av dessa har dessutom var omfångsrika produktioner med flera skivor i en box. Numera är man geografiskt mer utspridda än tidigare. Håvard Wiik bor i Berlin, i stadsdelen Kreuzberg kan man gissa utifrån ett spår på nya skivan.

Ingebright Håker Flaten bor i nuläget i Austin, Texas efter en sejour i Chicago. Nilssen-Love bor fortfarande i Oslo och svenskarna är Stockholm troget. Så det krävs sannolikt viss planering för att samla alla för en inspelning. Men genom att man känner varandra så pass väl från alla tidigare projekt så märks ingen avmattning i energin och den telepatiska kontakten mellan musikerna i detta nya album.

Man spelar musik av Wiik och Ljungkvist. Ofta hetsiga och lite aviga kompositioner, med instick av något melodiskt tema som om det spelades för sig själv kunde ha en förbindelse med 60-talets hardbop. Annars är musiken en helt nutida blandning av fri improvisation, både den amerikanska och den europeiska traditionen, och en grundstruktur som känns nordisk i någon mening. För musiken har en tydlig komponerad struktur, men där enskilda musiker kan förhålla sig fritt i sitt solospel. Och väl där så håller samtligas förmåga att hitta ny musik i stunden allra högsta klass.

Som vanligt är det roligt att höra Magnus Broo knyta ihop hela jazzhistorien i ett enda solo, från dåtid till precis just nu! På ett sätt sammanfattar han hela gruppens inställning till jazzen och till improvisationen. Ur traditionen skapas något helt nytt och personligt. Och trots en omfattande produktion så känns detta nya album lika angeläget som något gruppen spelat in tidigare.

Jan Strand