ARTURO SANDOVAL Dear Diz (Every Day I Think Of You)

Recenserad i OJ 6-13

ARTURO SANDOVAL
Dear Diz  (Every Day I Think Of You)
 
Be bop – Salt peanuts – And then she stopped – Birks works – Things to come – Fiesta mojo – Con alma – Tin tin deo – Algo bueno ( Woody and me ) – A night in Tunisia – Every day I think of you

Concord Jazz / CJA-33020-02/ tid 69:53 min
Zane Musa as (Be-bop) Dan Higgins as, fl, pic, afl, Rusty Higgins as, afl,cfl, Bob Sheppard ts,cl, Bob Mintzer ts, Rob Lockart ts, cl, Brian Scanlon ts, cl, Greg Huckins bs,bcl,  Wayne Bergeron tpt,flh, Dan Fornero tpt,flh, Willie Morillo tpt, flh, Gary Grant tpt, flh, Andy Martin tb, Bruce Otto tb, Steve Holtman tb, Craig Gosnell tb, Bob McChesney tb (A night in Tunisia) Shelly Berg p, Wally Minko p( A night in Tunisia, Tin Tin Deo), Johnny Friday dr ( A night in Tunisia ), Freddie Greene perc (Be-bop), Joe Pesci voc (Salt Peanuts) Carlitos Del Puerto b,Eddie Daniels cl, Plas Johnson ts, Ed Calle sax( A night in Tunisia), Manolo Gimenez voc, g, Arturo Sandoval tpt, voc, Brian Nova g, Dustin Higgins g, Greg Field dr, Joye De Francesco org, Joye De Leon perc, Gary Burton vib, Munyungu Jackson perc, Andy Garcia perc, Ralph Morrison vi, Sara Parkins vi, Roland Kato vio, TrevorHandy ce  Insp 2011 Los Angeles Ca, Santa Fe NM, Deerfield Beach Fl, Released 2012

Betyg 5: •••••

Arturo Sandoval har haft Dizzy Gillespie som förebild och idol under i stort sett hela sitt musikerliv. Men de två möttes på riktigt först 1977 då Dizzy kom till Cuba för första gången för att medverka i öns femte jazzfestival. Arturo som vid den här tiden spelade med att av Cubas bästa och mest välkända band, Irakere, hamnade i samband med festivalen i en jamsession tillsammans med Dizzy, Stan Getz och några andra amerikanska jazzmusiker.  

Arturo och Dizzy fann varandra i en vänskap som utvecklades ytterligare när Sandoval så småningom lämnade Cuba för USA och New York. Dizzy blev, kan man säga, nästan som en pappa för Arturo. Men även på det musikaliska planet blev de varandras likar. Sandoval  är väl den trumpetare som numera hör till de som tydligast anammat Dizzys spelstil, kanske rentav utvecklat den.

I detta sammanhang vill jag påminna om att Irakere, med bl a Sandoval och Chuco Valdés turnerade i Sverige 1989 och spelade då in en skiva på Amiralen i Malmö, Irakere in Sweden. Samma år bildade Dizzy sin  United Nations Orchestra där förstås Sandoval ingick men också flera i efterhand mycket välkända musiker från olika håll i Latinamerika, Paquito DeRiviera, Daniel Perez med flera. (Detta färgstarka band gästade för övrigt Lund och Mejeriet under sin långa Europaturné 1989.)

Mot denna bakgrund är det kanske inte så märkvärdigt att Arturo Sandoval länge närde en önskan att på något sätt hylla sin hjälte och mentor Dizzy Gillespie. Arturo samlade till sist ihop ett gediget gäng studiomusiker och gästartister och beställde nya och fräcka arrangemang av Dizzys många välkända låtar från både bop-eran och Dizzys afrocubanska repertoar. Resultatet blev Dear Diz, en cd som i sitt slag hör till det bästa jag hört på länge. Inledande spåret Be bop som Dizzy skrev 1945 och som Gordon Goodwin arrangerade nu nästan sjuttio år senare anger en ton som det inledningsvis nästan känns omöjligt att överträffa trots alla fantastiska förutsättningar här.

En stor del i detta har för mig okända altsaxen Zane Musa från Los Angeles och pianisten Shelly Berg som till vardags är verksam vid University of Miami och vars egen trio med basisten Chuck Berghofer och trummisen Greg Field också medverkar på Dear Diz.

Zane Musa är för mig som en Art Pepper i allra bästa form och hans innovativa och äventyrliga solon i Be bop bör inte missas! Detta gäller också för Shelly Bergs soloinsatser på klaviaturen, fyllda med löpningar och attacker som de är. Tala om att leverera!

I Dizzys och Kenny Clarkes Salt Peanuts spelar Yellowjackets´ tenorist Bob Mintzer tufft mot  Gary Burtons mera softade vibrafon. Birks Works är en annan av Gillespies klassiker och den drygt åttioåriga tenorsaxofonisten Plas Johnson, känd för sin medverkan i filmmusiken ur Rosa Pantern, visar här upp ett saxofonspel som inte påverkats ett dugg av åren som gått. Strongt tycker jag.

Bland de afrocubanska låtarna här  vill jag speciellt fästa uppmärksamheten på Fiesta Mojo där Eddie Daniels får mig att tänka på hur få klarinettister som finns i jazzvärlden numera. Daniels måste definitivt  tillhöra de absolut främsta. I Con Alma tar en stråkkvartett ur Los Angeles Chamber Orchestra täten och visar hur elegant stråkar kan låta i jazzsammanhang.

Riktigt originellt och roligt låter det om arrangören och pianisten Wally Minkos version av A night in Tunisia som är sista spåret på plattan. Men som en sorts extranummer kommer allra sist Arturo Sandovals personliga hyllning till Dizzy, Every day I think of you, text,  musik och sång av Sandoval. Det kan väl nu inte råda någon som helst tvivel om att jag tycker om den här plattan med dess halsbrytande ensemblespel och ofattbart skickliga instrumentalister.

Den är värd varenda poäng i betyget, missa den inte!

Stig Linderoth