NisseSkoogsbandNalen1948

Skoog, Nils ”Nisse” – trumpetare, konstnär, scenograf

15 december 1921 – 5 juni 2014

NisseSkoogsbandNalen1948
Nisse Skoogs band på Nalen 1948

På 1940-talet var Nisse Skoog av många ansedd som landets bäste förstetrumpetare, flitigt anlitad grammofonmusiker och en klippa i Lulle Ellbojs band på Vinterpalatset. Lite senare ledde han det första svenska bebop-bandet på Nalen.

Han föddes i Stockholm. Fadern arbetade vid Spårvägen och såg till att sonen fick börja lära sig spela trumpet i Spårvägens musikkår. Efter ett par år fortsatte han i skolans musikkår och när han var 12-13 år började han ta privatlektioner för Thore Ehrling. Litet senare började han spela med olika amatörband på dansbanorna i Viggbyholm och Tyresö.

När han var 18 antogs Nisse som elev vid Musikaliska Akademien som den andre civile trumpetaren någonsin; den förste som inte kommit via militärmusiken hade varit Thore Ehrling. Vid den här tiden började han också vikariera i kända Stockholmsorkestrar som Sune Lundvalls, Sam Samssons och Thore Ehrlings för olika trumpetare som låg inkallade i beredskapstjänst.

1943 kom han till Lulle Ellbojs nybildade orkester och blev kvar där tills orkestern upplöstes 1947. Där ledde han den då mycket uppmärksammade trumpetsektion med Rolf Ericson och Anders Swärd. Hela trumpettrion valdes in i Estrads favoritorkester 1945.

Sommaren 1947 turnerade Nisse med Alice Babs i Folkparkerna. Där spelade den sommaren också Austin Coles amerikanska orkester The Harlem Madcaps. Enligt OJ var ”solisternas re-bop-påverkning ett genomgående drag” och särskilt trumpetaren Shad Collins (1910-78) utmärkte sig som en representant för den nya stilen som ännu inte fått sitt definitiva namn bebop. Orkestrarnas turnéer gick delvis parallellt, så musikerna träffades av och till. Nisse blev god vän med Collins som också skrev ut en del bop-teman åt honom.

Det materialet kom till god användning när Nisse hösten 1948 ur resterna av basisten Thore Jederbys sommarorkester startade vad som brukar betraktas som landets första bebop-band. I sextetten, som spelade på Nalen, ingick Bjarne Nerem tenorsax, Ulf Linde vibrafon, först Claes-Göran Fagerstedt och sedan Hasse Eriksson på piano, Gunnar Almstedt bas och Jack Norén trummor. (Några skivinspelningar gjordes tyvärr aldrig).

På bilden ovan syns upplagan med Hasse Eriksson vid pianot. Efter tiden med det egna bandet spelade Nisse något år med Seymour Österwalls orkester och därefter hos Thore Ehrling.

Redan under tiden med Ellboj började Nisse studera vid Anders Beckmans designskola och så småningom kom han in på Konstakademien. 1956 hade konstintresset tagit överhanden och han slutade som professionell musiker för att i stället bli scenograf vid den då nystartade Stockholms Stadsteater.

Som scenograf arbetade han sedan både på Operan och Dramaten, på teatrar i Danmark och Finland och därefter mer än tio år på Riksteatern. Samtidigt arbetade han som fri konstnär, var under trettio år croquislärare på Beckmans. ritade skivomslag och affischer och hade uppdrag som illustratör. Sin sista konstutställning hade han bara något halvår före sin bortgång.

Artiklar:
Svenskt Stjärnalbum, OJ 2/1945
Jazztrumpetaren som blev scenograf OJ 11/1987

CD:

Lulle Ellboj’s Orchestra, Time for Jump 1944–1946 (Dragon)

 

Annonser
Annonser
array(8) { [0]=> int(54639) [1]=> int(54329) [2]=> int(54209) [3]=> int(51323) [4]=> int(54382) [5]=> int(54566) [6]=> int(50803) [7]=> int(54541) }