Tonbruket: Forevergreens

ACT 9811-2 / Naxos / Tid: 53 min.
Dan Berglund b, Martin Hederos synth violin, Johan Lindström g steelg keyb p, Andreas Werliin dr, Ane Brun vo (2 nr), Per Texas Johansson bcl (1 nr), Anna Högberg bars (1 nr), Marin Holm ts (1 nr). Insp i Hamburg 25–29 augusti 2015.

Att entydigt göra en beskrivning av eller försöka kategorisera Tonbruket musikaliska plattform är omöjligt och tämligen poänglöst. Gruppen har sedan debutplattan Tonbruket (ACT 2010) kontinuerligt jobbat med att utveckla form, uttryck och sammanhang. Även om man direkt känner igen det ”tonbrukska”, den personliga profilen, så finns det alltid något nytt, annorlunda och oväntat på varje utgåva. Så också på gruppens senaste platta Forevergreens – den fjärde i ordningen – en smältdegel fylld av influenser från flera håll.

Det senaste året har gruppen bland annat turnerat med popsångerskan Ane Brun och skrivit musik till och deltagit i teaterpjäsen Mannen utan minne på Dramaten. Samtliga gruppmedlemmar har även andra åtaganden och driver flera sidoprojekt både inom och utanför jazzens breda domäner, vilket ger näring och input till Tonbrukets eklektiska spelupplägg. Arbetssättet i studion beskriver medlemmarna själva som kollageartat, ett ”klippande och klistrande” där gruppen kollektivt bearbetar och raffinerar spelidéer. Ljudteknikern Åke Linton – gruppens femte medlem – har haft och har en stor betydelse för slutresultatet, vilket är en grannlaga uppgift med tanke på de oftast komplexa och välfyllda speluppläggen. För nyanser och kontraster i gruppens kompositioner är viktiga och på Forevergreens ytterst påtagliga element. Här finns kraftfulla, massiva rockbaserade spår som den blytunga Tarantella och den ösigt pålande Linton. Men också subtila, folkinspirerande stycken som Frösön och klezmertangon Polka oblivion. Johan Lindströms varierade gitarrspel får stort utrymme denna gång och är bland annat tungt drivande i Mani Sinistra och böjligt svajande och stämningskiftande på Music for the sun king. Martin Hederos kongeniala inlägg på synth, piano eller fiol ger ofta intressanta motvikter vilka balanserar och expanderar det mestadels täta soundet. Andreas Werliin har en bredd som slagverkare, både som timekeeper och som sammanlänkare av ramverket. Dan Berglunds bas är det självklara navet, som både ger stadga, håller riktningen men också linjerar nya spelområden. Berglund gör också ett mycket sparsmakat lyriskt solo i Sinkadus.

Sammanfattningsvis så har Tonbruket med Forevergreens återigen skapat en spännande plattform att ta avstamp ifrån under sina kommande spelningar. För live blir gruppens material ännu starkare, vilket var ytterst påtaglit på releasekonserten på Fasching i mars. Tonbrukets styrka och signum är att man inte är låst vid ”kartan”, kompositionerna i sig utan gruppen rör sig ganska fritt och obehindrat utanför den utstakade terrängen.

Ulf Thelander