Ystad: Cæcilie Norby bjöd på karisma och glöd

 

Den amerikanska pianolegendaren Kenny Barron, född 1943, har under sin karriär haft fruktbara samarbeten med jazzikoner som Stan Getz, Dizzy Gillespie, Yusef Lateef och Lee Morgan.

Till Ystads Teater kom han med sin Platinum Trio med tjecken George Mraz (Oscar Peterson, Stan Getz) på bas och amerikanen Lewis Nash (Diana Krall, Joe Lovano) på trummor. Stjärntrion varvade kompositioner av kapellmästaren själv med standards från The Great American Songbook.

Barron är djupt rotad i mainstreamjazzens mylla men hans luftiga pianospel gör att musikenständigt rör sig mot det okända. Redan vid Barrons första anslag på pianot förstod man att denna konsert skulle bli något utöver det vanliga, ett laddat möte mellan de tre artisterna och med Barrons lätta tonspråk som främsta kännetecken.

Arrangemangen var raffinerat eleganta med en böljande, oemotståndlig rytmik: ”hot” och ”cool” på en och samma gång. Nash och Mraz finlir och osvikliga timing var närmast telepatiskt, både när de ackompanjerade Barron och briljerade som solister.

Minnesvärda ögonblick kom i Barrons laddade hyllning till en av hans största förebilder, pianisten Abdullah Ibrahim aka Dollar Brand i A Song For Abdullah, i den egna, explosiva Minor Blues samt i den hårdbopande versionen av Dizzy Gillespies Bebop. Det syntes att Platinum Trio njöt av att få spela tillsammans; tidvis verkade de t o m överraskade själva över hur bra de lät – och åhörarna älskade varje ton!

Stor karisma och full glöd utstrålade den mångsidiga danska sångerskan Cæcilie Norby och hennes kvintett under konserten på Ystads Teater. Att Norby har en bakgrund som rock- och soulsångerska (Frontline, One Two) hörs tydligt i hennes röstomfång: röstmässigt ligger hon närmare Janis Joplin än Billie Holiday.

Tillsammans med maken Lars Danielsson på bas och cello, underfundiga polska pianisten Leszek Mozdzer, supergitarristen, fransk-vietnamesen Nguyên Lê och rytmpaketet Robert Mehmet Ikiz bakom trummorna bjöd Norby på material som företrädesvis var hämtat från hennes färska skiva Silent Ways.

LezdekMozdzer fotoPS

På albumet jazzifierar och moderniserar hon kända pop- och r&b-sånger på ett passionerat sätt. Nakna och medryckande tolkningar av Temptations Papa was a Rolling Stone, David Bowies Life On Mars och en närmast tyfonliknande version av Jimi Hendrix Purple Haze fastnade i minnet. Även när musiken ändrade karaktär, som i Lars Danielssons undersköna folkjazzballad Hymnen – som doftade Jan Johansson – behöll man greppet om lyssnarna. Konserten lämnade en fin eftersmak, tack vare Norbys njutbara sång och hennes förmåga att tolka materialet på sitt personliga, nyskapande sätt.

Ute vid havet, på Ystad Saltsjöbads konsthall, spelade Danielsson med sin egen kvartett som bestod av armeniska pianisten Tigran Hamasyan, brittiska gitarristen John Parricelli och trummisen Magnus Öström (e.s.t.). Konserten var förtrollad: bedövande vacker kammarmusik i gränslandet mellan jazz, folkvisa och modern konstmusik.

Mestadels framfördes material från senaste skivan Liberetto. Danielsson spelade distinkt melodiskt men samtidigt rytmiskt på både kontrabas och cello, Tigran bidrog med udda och kul kromatik bakom flygeln, Öström var i högform och svarade med finess, vitalitet och kluriga taktarter, Parricelli smälte in snyggt men glimrade till med fina, varma solon på sin nylonsträngade gitarr.

Tonspråket var oftast filosofiskt, med en accent av melankoli och lyrik. Mest hörvärda var Tigrans folkjazziga komposition Svensk Låt och Danielssons Orange Market samt Driven to Daylight som förde tankarna till e.s.t.

Rusktrask Jonas Goran foto PS

På samma scen stod Goran Kajfes sju man starka Subtropic Arkestra och serverade en skön, multikulturell mix. Ensemblen presenterade mestadels material från hyllade uppföljaren till X/Y-plattan The Reason Why Vol.1.

Kapellmästaren Kajfes utforskar här vidare instrumental musik från 1970-talet som inspirerat honom och som rör sig mellan proggrock, kraut, jazz och världsmusik. Eklektiska och fyndiga tolkningar av låtar av grupper i genren som Archimedes Badkar, Cluster, Edip Akbayram och Soft Machine tolkades.

Septetten är numera sammansvetsad. Blåssektionen består av idel svensk jazzadel: Goran trumpet, Jonas Kullhammar tenorsax, flöjt samt Per ”Ruskträsk” Johansson barytonsax och flöjt. Deras tajta samspel är en fröjd för örat och deras solon en njutning. Jesper Nordenströms orgelfyrverkerier var avväpnande medan Johan Holmegards afro-pulserande trumspel var en viktig kugge i hjulet.

En som höjde temperaturen rejält på Ystads Teater var en annan trumpetare, italienaren Fabrizio Bozzo. Han presenterade ett spännande koncept då han med sin kvartett spelade till en visning av Riz Ortolanis kultfilm Il Sorpasso (Lyxraggaren) från 1962. Med en furiös, blixtrande, filmisk hardbop visade Bozzo på osviklig och orubblig briljans. Bozzo, som samarbetat med George Russel och Mike Gibbs, ser jag verkligen fram emot att höra mer av.

Text och foto: Patrik Sandberg

Ystad Jazzfestival, Ystad 1-4/8 2013.

Kenny Barron, Caecilie Norby, Lars Danielsson, Goran Kajfes Subtropic Arkestra, Fabrizio Bosso Quartet