Ystad: Clarence Penn överraskar enligt förväntningarna

 

När jag inför årets Ystadsfestival gick igenom konsertprogrammet insåg jag genast att årets överraskning med största sannolikhet skulle bli trumslagaren Clarence Penns kvartett.

 Penn har ju varit i Ystad förut, en gång med Richard Galleano, och visat sig vara en veritabel vitaminspruta! Tillbaka i Ystad presenterade Penn denna gång en egen grupp och projektet ”Monk – The Lost Files” där många av Monks starka kompositioner visades upp i delvis nya kläder och delvis omstuvad rytmik.

Redan från starten med Thelonius stod det klart för oss alla i nästan fullsatta Ystads teater att än lever Monk! Publikresponsen var omedelbar och stark. Om Thelonius inte hör till Monks mera kända låtar så gör ju Well you needn’t det och förutom de välkända tongångarna fick vi nu också storyn om en Monkelev som blev tillägnad en låt och tyckte att det var väl inte nödvändigt. Därmed fick låten också sin titel!

CalsencePenn fotoLS

Så här långt har också unge tenoristen Chad Leftkowitz, pianisten Adam Birnbaum och basisten Yasushi Nakamura hunnit presentera sig. Lefkowitz har väl kanske några år kvar innan han tål att lanseras så hårt som i detta sammanhang. Han har definitivt den behövliga tekniken men saknar den mognad det tar de flesta jazzmusiker rätt många år att visa upp. Men visst, publiken gillade honom!

Att han sen för övrigt på Monkskt sätt dansade sig igenom sina solopass var ju lite kul faktiskt. Japanfödde Nakamura gav kvartetten kännbar stadga och han levererade också solon som satt där de skulle.

Clarence Penn måste nu tillhöra eliten av trumslagare med sin mestadels försiktiga uppvisning i rytmik och inte minst självklara närvaro som bandleader. Birnbaum växlade mellan ett Fender Rhodes och en Steinway och lät egentligen inte alls som någon Thelonius Monk.

Men uppfinningsrik tangentsolist i sin egen rätt är han tveklöst. Pennkvartetten gjorde inga försök att låta som någon Monkgrupp och det gjorde uppenbarligen både en del av publiken och några presskollegor jag talat med besvikna.

Själv tyckte jag mig höra en tidig Chico Hamiltongrupp med Monklåtar i mappen. Som tex Evidence, In Walked Bud, Hackensack och Friday The Thirteenth lägg därtill Green Chimneys som är en ganska sen Monklåt och tidiga I Mean You. Från Penns Salvadore Daliprojekt hämtade man Melting Clock.

Jag tycker att trots i saknad av” The Monksound” Penns hyllning till den store fungerar bra och det var väl så här Penn tyckte det skulle vara.

Den överraskning jag på förhand förväntade mig blev i alla fall duktigt infriad så jag är nöjd. Det skulle inte förvåna mig om vi har Penn & Co här i Ystad igen om något år eller två.

Text: Stig Linderoth
Foto: Lasse Seger


Ystad Sweden Jazzfestival

Ystad teater den 1 augusti 2013

Clarence Penn Quartet

Clarence Penn dr, Chad Leftkowitz ts, Adam Birnbaum p, Yasushi Nakamura b