Ystad: OJ lyssnar på Mazur, Lloyd, Redman och Rava

MarilynMazurJosefinCronholm

Den rastlösa och uppfinningsrika danska slagverkaren Marilyn Mazur kom till Ystads Teater med sin kvartett Celestial Circle som existerat sedan 2008. I kvartetten ingår den flexibla och engagerande svenska (men sedan länge i Danmark boende) röstkonstnären och sångerskan Josefine Cronholm, brittiska pianisten John Taylor och svenska basisten Anders Jormin.

 

Med sin obevekliga scennärvaro skapade Mazur omedelbart en intensiv rytmisk grund för musiken och kontakten mellan Cronholms ofta strama stämma, Taylors följsamma flygel och Jormins bastanta bas. Kvartettens tonspråk är symmetriskt, andligt laddat med inspiration från framför allt det sublima nordiska landskapet. Jormin levererade många härliga, ringande övertoner på cello och bas medan Taylor personligt och skarpt vävde ihop melodi och rytm bakom sin flygel.

Cronholm sjunger alltid med absolut tonsäkerhet, hennes elastiska och starka stämma rymmer ett stort mått värme – tankarna förs osökt till hennes brittiska kollega Norma Winstone. Tidvis kunde en nästan shamanistisk dimension skönjas i Cronholms ordlösa sång, men även arabiska och samiska associationer dök upp. Celestial Circle är en nyansrik dynamogrupp, full av nyskapande idéer, som gav mersmak.

Mångfasetterad idérikedom kännetecknade även konserterna som gavs på Ystads Teater av festivalens kanske största affischnamn, saxofonisterna Charles Lloyd och Joshua Redman.

CharlesLloyd MarkusFaegersten

Den nu 76-åriga multiinstrumentalisten och eviga sökaren Lloyd har fortsatt att utveckla sin musik under det senaste halvseklet. Fortfarande binder han samman olika musikstilar från hela världen med sömlös lätthet.

Efter genombrottet i Chico Hamiltons kvintett 1960 har Lloyd genom åren samarbetat med så vitt skilda artister som grekiska sångerskan Maria Farantouli, bluesikonen B.B. King, surfrockarna Beach Boys och psykedeliska popparna The Doors, vilket säger en hel del. Till konserten i Ystad kom Lloyd med sin nya unga kvartett: Gerald Clayton piano, Joe Sanders bas och Justin Brown trummor.

Till en början kändes musiken splittrad men efter dryga halvtimmen uppstod ett kollektivt driv. Plötsligt kändes kameleonten och mindblowern Lloyd igen med sitt enorma känsloregister och sin äventyrliga anda både på flöjt och tenorsax. I glödande Booker’s Garden och Silvio Rodriguez Rabo De Nube glänste Lloyd ikapp med sina unga medmusiker och visade fina prov på gammal, storstilad form – framförallt det igenkännbara vibratot och djupet i hans tenorton kom fram i den senare delen av konserten.

Ni som inte hade tillfälle att höra Lloyd i Ystad bör ta chansen senare i höst då han uppträder på jazzfestivalen i Umeå, den europeiska kulturhuvudstaden 2014.

JoshuaRedman MarkusFaegersten

Den drygt 30 år yngre, mer traditionsrotade Redman flankerades av en stjärnstark trio: Aaron Goldberg på piano, Reuben Rogers på bas och Gregory Hutchinson på trummor. Det vilade en laddad, förväntansfull stämning på den utsålda Ystads Teater den aftonen och publiken fick valuta för pengarna, minst sagt:

Redman var verkligen i sitt esse. Från första till sista ton höll han åhörarna i ett tajt grepp med sin distinkta, spänstiga tenorsax. Med en enorm spännvidd i fraseringen avfyrade Redman andlösa, sprudlande tonfyrverkerier. Kvartettens tonspråk gick oftast i bebopens tecken. Effektivt omarrangerade jazzstandars varvades med eget material, huvudsakligen hämtat från nya skivan Trios Live.

Mest minnesvärda blev den egna valsballaden Come What May, en högoktanig tolkning av den egna The Ocean, Dizzy Gillespies Be-Bop och inte minst en sagolikt vacker version av Hoagy Carmichaels Stardust. Att Redman var på spelhumör bekräftades senare på kvällen då han deltog i det nattliga jamet på Bryggeriet, en ny jamlokal för i år. Där jammade han under en dryg timme med unga lokala förmågor och duellerade med saxofonisterna Håkan Broström och Fredrik Kronkvist.

EnricoRava MarkusFaegersten

Trumpetaren Enrico Rava, Italiens mest kända jazzmusiker i vår tid, har med rätta kallats italienska jazzens gudfader. Rava spelade med sin unga, vassa kvintett i projektet The Tribe och gav en förkrossande bra konsert på den intima scenen på Ystads Teater.

Ravas musicerande har tydliga rötter i 60-talets avantgarde och sedan återkomsten till ECM 2004 har han lyckats integrera, men framförallt förnya och utveckla, sina erfarenheter från den tiden i sin musik – detta har han bevisat gång på gång.

Ravas sextett bjöd på ett varierat set som rymde allt ifrån utsökt vackra och sofistikerade ballader till intressanta formexperiment av kammarkaraktär och uppdaterad växelvarm neobop. Trombonisten Gianluca Petrella har spelat med Rava under flera år och är en oerhört innovativ och mångsidig blåsare.

Detta fick han visa fina prov på i både solon och magiska, täta, intima dueller med Rava, såsom i Choctaw. För Rava existerar inga gränser, hans musik är som ett kalejdoskop: den skimrar och byter skepnad ideligen. Projektet The Tribe är fyllt av detaljer, skiftningar och musikaliska gester i olika riktningar som sällan är förutsägbara och än mer sällan upprepas.

Ravas lyriska, ofta subtila, trumpetspel genomsyrade hela framträdandet: även när han tog i fanns den modulerade lyrismen i botten. Att gruppen i extranumret avslutade oväntat med en fullständigt lysande, avspänd tangoversion av det latinska örhänget Quizás, Quizás, Quizás befäste bara ytterligare Ravas genialitet.

Patrik Sandberg