Ystad: Personligt och eget av Paolo Fresu

Att jazzmusik inte längre är enbart en amerikansk angelägenhet vet ju de flesta vid det här laget. Bara i Sverige dräller det ju av jazzstjärnor av högsta kaliber. Också Europa i övrigt har garanterat många artister  värda att uppmärksammas i större omfattning än som nu är fallet.

Chanserna för att vi  här i Sverige skall få möta till exempel  italienska jazzmusiker är väl inte så stora. Men våra egna musikers nu omfattande resor och framträdanden  världen över skapar möten som i sin tur skapar andra möten och som kan bjuda på oanade resultat. Som italienaren  Paolo Fresus konsert  i söndags på Ystad Teater. Vår egen Jan Lundgrens möten med Fresu på dennes jazzfestival på Sardinien har lett till gemensamma skivprojekt och så nu till detta festivalframträdande i Ystad som ju är Lundgrens hemmaplan. Med andra ord fruktbara möten mellan två festivalproducenter.

Fresu var ny för mig och jag hade prickat för hans konsert i programmet för jag var nyfiken. Och jag var inte ensam, teatersalongen hade så vitt jag kunde bedöma inte många lediga stolar.

Nu till de ibland ofrånkomliga jämförelserna. Fresus sordinerade trumpet ledde förstås tankarna till Miles. Men det gör ju nästan allt sordinerat trumpetspel. Också Fresus kroppsställning med ibland klockstycket nästan i golvet kan man förknippa med  Miles Davis. Så var det gjort för där slutar alla likheter.

Paolo Fresu är så personlig man bara kan begära och har utvecklat sitt spel, också på flygelhorn, till fulländning. Men konserten var framför allt en förnämlig uppvisning i gruppspel. Inte så mycket av tema- solon- tema som ju annars är ett beprövat upplägg. Först efter ungefär en timma med spännande, fräck och nyskapande musik av Fresu och hans medmusiker, ingen nämnd och ingen glömd, var det dags att avsluta med ett par vackra vaggsånger. Jag tycker mig för övrigt dessförinnan ha hört lite Autumn Leaves och lite av Chick Coreas Spain. Rätta mig gärna om jag fel!

Precis när alla var på väg att under publikens ovationer lämna scenen, rullades Lundgrens stora flygel in på scen och konserten avslutades nu på riktigt av Fresu –Lundgren kvintett i den svenska folkvisan Vårvindar friska.

Inte förrän jag var halvvägs hemma efter konserten satte det hela sig och jag förstod att jag varit med om festivalens förmodligen mest unika konsert! Definitivt jazzmusik för 2000-talet. Musik i jazzens framkant utan att vara otillgänglig.

Allra sist så presenterades festivalens tredje ambassadör, trumpetaren Håkan Hardenberger. Under föregående dagar begåvades ju festivalen med ambassadörerna trumpetaren Bengt Arne Wallin och skådespelaren Krister Henriksson . Säkert ett smart grepp, detta med jazzambassadörer !

STIG LINDEROTH

Ystad Sweden Jazz  Festival
Ystad Teater 8 augusti 2010
PAOLO FRESU DEVIL QUARTET

Paolo Fresu tp, Bebo Ferra g, Paolino Dalla Porta b, Stefano Bagnoli tr