Ystad: Toots på lördag och Fischer på söndag

Utsålt på de flesta konserterna och allt fungerar mycket bra. Jag väljer lördagskvällens konserter på Ystad Teater där Jan Lundgren Trio, med musik från cd:n European Standards, och Toots Thielemans med Claes Crona Trio är på programmet.

En botanisering i Europas musikskatt resulterade i en unik cd med melodiska improvisationer, som är huvudtemat för denna konsert. Frågan är om inte detta är festivalens höjdpunkt. I den fullsatta gamla teatern känner jag på många sätt så. Lundgrens fenomenala pianospel, Mattias Svenssons intensiva bas och Zoltan Csörsc briljanta trummor och inte minst publikens jubel, applåder och ovationer skapar en makalös härlig stämning. Naturligtvis bidrar Lundgrens trevliga och charmiga sätt att möta publiken också till en hjärtlig och minnesvärd musikupplevelse.

Efter ett välbehövligt luftombyte utanför teatern, kommer en glad legend in på scenen ledsagad av Claes Crona. Publiken blir formligen tokig och jublar när Toots Thielemans kliver upp på sin höga pall och öser beröm över sina medmusikanter på svenska. Han berättar om den första spelningen i Skåne med Benny Goodman 1950!  Rutinerad, milt sagt, fattar Toots munspelet och kör igång. Allt är som förr, utom att gitarren stannar hemma. Claes Cronas Trio med Mattias Svensson (igen) och Rasmus Kihlberg på trummor ger Toots konserterande och musikaliska infall full rättvisa!

Det regnar på söndagen så Jacob Fischers Trio med Francesco Cali flyttas till Teatern. Med enkel dansk humor, fast på svenska, håller Jacob mellansnacklåda. När Hugo Rasmussen försöker få ett ord med i laget får han verkligen veta att han lever. Håll truten! ropar Jacob och den legendariske basisten blir tyst, men bara några sekunder. Att Jacob är mycket skicklig på gitarrerna tillsammans med Hugos kraftfulla och fulländade bashantering och förstås Janos Templetons väl anpassade trumspel är ingen nyhet. Ellingtons Things ain´t what they used to be känns tryggt att inleda med tycker Jacob och fortsätter med John Lewis Django, ett av kvartettens paradnummer. Fischers Latino som sammanförde Francesco och gruppen en gång är ett annat bravurnummer. Överraskningen är Cali, vars dragspel får i alla fall mig att smälta! Vi får veta att en ny skiva planeras – något att se fram emot!

Men extranummer då? Jo, festivalens konstnärlige ledare får en pianostol påpassligt inburen, nickar åt Jacob, Errol Garners Misty framförs och avrundar en synnerligen lyckad konsert! Sånt händer bara på r i k t i g a jazzfestivaler!

Lasse Seger