ZOOT SIMS Baden-Baden – June 23, 1958

ZOOTSIMS
Recenserad i OJ 1-13

 

ZOOT SIMS
Baden-Baden – June 23, 1958

All the things you are – Allan’s alley – Minor meeting for two clarinets –Fallin’ in love – Blue night – Open door – I surrender dear – Tangerine – These foolish things – I’ll remember april – Trottin’.
Jazzhaus/SWR Music/Naxos/tid: 55:25
Zoot Sims as ts cl, Hans Koller as ts cl, Willie Dennis tb, Adi Feuerstien fl, Gert Husemann fl, Helmut Brandt fl brs, Hans Hammerschmid g arr cond, Peter Trunk b, Kenny Clarke dm.
Insp Baden-Baden 1958,

   Betyg 3: •••

Om det var något man alltid kunde vara säker på när det gällde tenorsaxofonisten Zoot Sims, så var det att han hade en glupsk aptit på att spela, var alltid i fin form och aldrig uppträdde tillsammans med en egen grupp. Han var en omkringresande solist i hela sitt musikerliv och samlade bara grupper omkring sig i studion.

Denna inspelning från 1958 är typisk för Zoot Sims från perioden. Han har kommit till Europa med Benny Goodmans orkester, har lust att göra något på dagarna mellan konserterna och plockas så in i Südwestfunks studio i tyska Baden-Baden av den legendariske skribenten och producenten Joachim-Ernst Berendt.

Jazzaktiviteten var stor och med god kvalitet i de tyska delstaternas radiostationer redan på 50-talet. Ledaren av ensemblen här är egentligen den österrikiske gitarristen och arrangören Hans Hammerschmid och han fördelar rollerna i denna ad hoc-nonett väldigt demokratiskt, vilket gör det något betänkligt att presentera detta som en Zoot Sims-session.

Sims spelar helt enkelt för lite och måste bland annat dela fronten i ensemblen med sin österrikiska instrumentkollega Hans Koller. De två duellerar flera gånger, också på altsax och klarinett, och på sina ställen kan det vara svårt att höra skillnad på dem. Koller är dock lite mer bebop-inspirerad än Sims, men Sims jordnära innerlighet gör honom trots allt till duellernas segrare. Inga andra solister levererar något oförglömligt och Hammerschmids arrangemang häver sig inte över det banalt förutsägliga, trots den aparta användningen av hela tre föjtstämmor. Men det finns en stjärna till att lägga märke till: den tyske basisten Peter Trunk (1936-1973).

Detta är en oklanderlig radioinspelning (om man bortser från en lite oförklarlig efterklang på sina ställen). Den ger full rättvisa åt Trunk så vi hör utan problem hur han förmår att låta sina toner klinga ut så att det groove han ger tillsammans trummisen Kenny Clarke blir plastiskt och meddrivande, och hur han formulerar begåvade melodilinjer i sina få korta solon. Ett varsel om att Europa få år senare skulle fostra bas-stjärnor som NHØP och George Mraz.

Detta är en Zoot Sims-cd som hans fans egentligen kan undvara. Men om man samlar bevis på de europeiska jazzbasisternas påstådda instrumentala överlägsenhet i förhållande till samtida amerikaner, så ska den anskaffas.

Peter H Larsen