e.s.t.: Leucocyte

Bild på EST nya album

ACT Music 9018-2 / Bonniers Amigo tid 68 min
Esbjörn Svensson p, Dan Berglund b, Magnus Öström dr. Insp i Sydney 2007.

Decade – Premonition: I Earth II. Contorted – Jazz – Still – Ajar – Leucocyte: I. Ab Initio II. Ad Interim III. Ad Mortem IV. Ad Infinitum.

En av orsakerna till e.s.t:s starka genomslag och unika position som betydelsebärare för jazzens vidareutveckling var trions förmåga att samtidigt  ifrågasätta och fördjupa det man hade skapat. ”Vi följer musiken”, så enkelt och pregnant brukade Esbjörn Svensson formulera vad det var som drev gruppen. Det kollektiva jammandet utan några givna ramar eller förberedda strukturer var arbetsmetoden för att hitta nya vägar att ta sig vidare på. På skiva raffinerades, förfinades och polerades det gemensamma uttrycket till något mycket personligt, sammanhållet men samtidigt öppet och tillgängligt. Live hade improvisationen stor plats, där man genom åren nyfiket utforskade och tänjde gränserna på det egna materialet som så att säga aldrig blev ”färdigt”.

På Leucocyte kompletteras bilden då vi får vara med ifrån början och följa e.s.t: s grundarbete – inspelat utifrån två dagars fritt improviserande i en studio under fjolårets turné  i Australien – där resultatet är mycket av en råkopia stundtals präglat av kantighet, tvära kast, ibland oskärpa och ofullständighet men just därför intressant, utmanande och nyskapande. Inledande, korta Decade har en melankolisk, lite molltyngd ansats vilken gradvis förskjuts mot ett ljusare stämningsläge, som ett slags summering av det som varit. Skivans andra spår, Premonition inleds med ett initialt hackigt basriff av Dan Berglund, mot vilket Esbjörn Svensson provar några ackord kompletterat av elektroniska klanger och där Magnus Öström känner på sina verktyg och gradvis bygger sammanhållande rytmer. Samspelet blir alltmer komprimerat, Öströms markeringar blir skarpa och hetsiga, Svenssons inlägg mer yviga och Bergströms bas mer bestämd och konstant. Ungefär mitt i stycket tar Öströms trummor kommandot och påminner närmast om en exekutionspatrull med sina uppfordrande slagserier, vilket gör att övriga ”viker sig” och faller tillbaka för att gradvis tystna. Stycket heter Earth och kan tolkas på flera sätt.
Det är på flera spår, inte minst titelsviten helt andra stämningslägen som förmedlas än vad vi är vana vid med en dynamik i samspelet som stundtals är både dramatiskt och oerhört suggestivt. De elektroniska inpassen gör soundet både mera taggigt och strävt och utfallen mindre lättillgängliga och omedelbara. Det är en spännande och öppen resa e.s.t bjuder in till på Leucocyte samtidigt är det oändligt sorgligt att det blev den sista och att vi aldrig kommer att få ta del i vart den kunde leda.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *