
Mare Nostrum, Ystad Teater, Ystad Jazz Festival, 30 juli, 2025
Tillsammans bildar pianisten Jan Lundgren, sardiska trumpetaren, flygelhornisten Paolo Fresu, franska dragspelaren Richard Galliano trion Mare Nostrum (latin för vårt hav). År 2012 introducerade trion den första skivan med namnet Mare Nostrum, utgiven 2007 på festivalen i Ystad, nu tretton år senare presenterades trions nyligen släppta, fjärde skiva Mare Nostrum IV (ACT).
I ett närmast sagolikt samspel, färgat av rytmisk koherens och stark symbios, knöts de tre musikernas olika musikaliska rötter ihop i färgstarka kompositioner med bidrag från samtliga i trion och i minnesvärda tolkningar av svenska folkvisor samt verk av Monteverdi.
Musiken kan liknas vid ett hav av toner att andas till, med vågor i både dur och moll, där trion väver musikaliska berättelser som sträcker sig från de nordligaste breddgraderna till Medelhavets soldränkta stränder.

Gemensam nämnare för samtliga av trions produktioner har varit öppenheten och det utforskande; vikten av att tänka, lära av varandra, utmana varandra och verka tillsammans. Deras mångbottnade musik är influerad av allt från filmmusik, chanson, barock och medeltida musik till folktoner från jordens alla hörn. Alla tre medlemmarna har en tydlig, stor passion för starka melodier.
Förutom komponerandet som delades broderligt medlemmarna emellan, framfördes flera låtar med koppling till något personligt hos var och en. Särskilt berörande var Gallianos smäktande, medelhavsbrisiga Belle-Île-en-Mer och sällsamma Lili, Fresus melankoliska Nino Rota-inspirerade verk Life och Pavese samt Lundgrens ballad Lullaby for Two (en hyllning till pianistens båda hundar) och Daniels Farfars låt, en gammal polska efter Roligs Per Andersson. Dialektiken har utvecklats till ett närmast symbiotiskt samförstånd efter trions nu snart tjugoåriga existens.
Sammantaget blev det en mycket angenäm seglats där den ovanliga instrumentkombinationen visade sig fungera alldeles utmärkt för att skapa en unik, tilltalande klangvärld. Tre musiker som verkligen behärskar alla uttryck.

Konserten avslutades storstilat efter två redan avverkade extranummer med en passionerad tolkning av Claudio Monteverdis kärlekssång Si Dolce È Il Tormento i arrangemang av Fresu som glänste med gnistrande Miles likt spel på sin sordinerade trumpet.
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här