Udda instrumentering och välformulerade arrangemang

Tilde Schweitzer & Radiojazzgruppen: Scandinavian Songbook II, Berwaldhallen, 28 september 2025

När turen kommit till Tilde Schweitzer att leda Radiojazzgruppen blir det med en ganska ung skara musiker (undantaget Nils Landgren och Lars Jansson). Men paradoxalt nog med en jazz som till stora delar hämtar näring ur en äldre jazztradition.

Temat för konserten är den skandinaviska sångboken. Ett tema som kan tolkas lite hur som helst. Men som förstås är en blinkning åt, och ett alternativ till, den av jazzmusiker avgudade amerikanska sångboken. Trombonisten, kompositören, arrangören och storbandsledaren Tilde Schweitzer har tolkat temat brett och gett plats åt såväl egen nykomponerad musik som folkmusik från Dalarna, låtar av Lasse Gullin och Jan Johansson samt ett arrangemang av en körkomposition av Wilhelm Stenhammar. Och lite annat.

Allt snyggt sammanhållet med arrangemang som är sympatiskt känsliga och elegant välformulerade istället för att, vilket är vanligt med storband, flexa muskler. Framfört av en välspelande och för konserten lite udda instrumenterad upplaga av den projektbaserade Radiojazzgruppen. Det är ju inte varje dag man ser stråkar, och en slagverkssektion värdig en symfoniorkester, i ett storband. Inte heller kohorn, som Tilde Schweitzer själv inleder med.

Det allra bästa med konserten är Schweitzers egna kompositioner, två av dem skrivna tillsammans med Joel Lyssarides (och en tillägnad honom). De är alla så härligt pigga och nostalgiskt melodiösa att Radiojazzgruppen skulle kunna döpas om till Sveriges Radios Underhållningsorkester. Jag älskar det. 

Den som vill att jazzen ibland ska ska vara galet roligt som en tecknad Disney-film från 1940-talet – och vem vill inte det? – får sitt lystmäte när Alexander Fagerberg, i en låt jag missade titeln på, rusar mellan alla slagverken för att pricka in allt roligt som Tilde Schweitzer skrivit. Älskar också att The First Time I saw You är filmiskt romantisk jazz som svävar fram på flufffiga moln      

Allt är förstås inte lika bra. Hur ofta är man nöjd med en hel konsert? Det är förvisso inget formellt fel på tolkningen av Barbro Hörberg-klassikern Med Ögon Känsliga För Grönt, men med Nisse Landgren på sång och trombonsolo blir det ganska exakt så som man på förhand skulle kunna räkna ut. Han gör den godkänt förstås, och Tilde Schweitzers arrangemang funkar, men jag hade gärna blivit överraskad av en mer oväntad tolkning.

Jag går inte heller igång på Lasse Gullins Igloo och Jan Johanssons Innertrio. Här känns det som att Radiojazzgruppen hamnat i den gubbsvängiga storbandskonventionen. Om detta kan man tycka olika.

Men en bra och kul konsert är det. Med, vilket jag gillar, kort hållna solon. Tilde Schweitzer är dessutom bra på att prata mellan låtarna. Vi delges bland annat att hon är en shopaholic. Resulterande i att en låt, Market Square, ska illustrera ljudet av det adrenalinpåslag hon får när köpsuget sätter in. Och att hon som ung slösaktig student på Musikhögskolan jobbade i baren på Berwaldhallen och därför vet att morotskakan är ”fett god”.