Jenna Nyman
Idag känns allting skit igen
Prophone Records (Naxos)
Jenna Nyman (voc), Benjamin Löfgren (trp), John Nilsson (ts), Filip Johansson (git), Stefan Wingefors (pi), Melker Törnqvist (b), Max Johansson (dr)
Sångerskan och kompositören Jenna Nyman släpper sitt debutalbum, så sent som 3:e oktober i år, vilket förvånar mig när jag lyssnar på resultatet. Trots titeln, Nu känns allting skit igen, är intrycket av innehållet det totalt motsatta. Allt är nämligen välspelat, mjukt och följsamt. Känsligt komp, lyhört och alltigenom vackert. Inget som skaver. Det skulle i så fall vara att det kan bli lite ospännande, men det kan åtminstone jag absolut stå ut med. Finns så mycket annat som skaver så…
Texterna är både på svenska och engelska, dessutom en hel del scatsång. Inte så vanligt nuförtiden. Och det är ganska signifikativt för detta album. Att det är mjukt och välspelat och inget direkt som sticker ut på något obehagligt vis. Och det kan kanske upplevas som lite tråkigt, men å andra sida, välbehövligt i dessa tider. Och resultatet blir tidlöst på ett positivt sätt.
Samtliga musiker levererar med den äran. Bara som exempel vill jag nämna John Nilssons vilda sax i Att sakna är bra, Benjamin Löfgrens mjuka, sordinerade trumpet i Du bara bråkar och hans fina flygelhorn i En dag/skit igen. Melker Törnqvists följsamma basspel känns rakt igenom som ett stöd och en trygghet.
Men nu har jag inte framhållit huvudpersonen och upphovskvinnan Jenna Nyman som ju är den viktigaste här. Det är kraftfullt, lekfullt och alltigenom uttrycksfullt. Och tidlöst på ett positivt sätt. Otrendigt kanske, men kvalitet borde ju alltid vara något positivt oavsett trend.
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här