Årets upplaga av Stockholm Jazz Festival slutade storstilat sent på söndagskvällen med den mångfaldigt Grammy-belönade New Orleans-födda sångerskan Ledisi (född 1972), eller Ledisi Anibade Young som är hennes fullständiga namn. Sångerskan har framträtt på festivalen 2022, då på öppningskonserten, uppbackad av en större orkester med svensk jazzelit under ledning av trummisen Calle Rasmusson på Stockholms Konserthus. Denna gång kom hon med sitt ordinarie band till intima Södra Teatern.
Repertoaren kretsade kring pärlor ur Nina Simones digra låtkatalog, samt några neosoul-färgade original från senaste albumen The Crown (Listen Back Entertainment, 2025) och mer jazzigt material från hyllningsalbumet till Dinah Washington: For Dinah (Candid, 2025)
Ledisis röstomfång är stort, hennes elastiska stämma skiftar snabbt klang och ton. Hennes röst rymmer lika delar soul, gospel och jazz – till och med en gnutta klassisk opera. Hon har en härlig attack och framtoning, särskilt i de ösiga numren. Ledisis scennärvaro är enorm – från start till mål har hon publiken i sin hand. Samspelet mellan sångerskan och hennes band (en gitarrist, en elbasist, en keyboardist och en körsångerska) var sagolikt tight.
Den nyligen bortgångna r&b- och soulsångaren D’Angelo hyllades i en elegant, suggestiv version av hans superhit Brown Sugar där sångerskan även vävde in saxofonisten Stanley Turrentines souljazzklassiker Sugar i en tilltalande mix. Det blev snabbt tydligt att bandmedlemmarna trivdes i varandras sällskap och triggade varandra till att ge sitt yttersta. Gitarristen Xavier Lynn var främsta solist med rörligt och profilerat finlir. Hans tunga, fuzzlika rockriff och bluesiga, meditativa solon styrde bandets färdriktning och rev ner rättmätiga applådåskor. Klassiska Nina Simone-nummer som See Line Woman och Wild Is The Wind framfördes med stor övertygelse, särskilt den förstnämnda som förvandlades till dansant afro-beat.
Konserten nådde sin klimax under det andra extranumret när Ledesi och bandet brände av en frenetisk, gospel- och New Orleanskryddad version av gamla Nobody Knows The Trouble I’ve Seen.
Patrik Sandberg
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
