Jessica Pilnäs: Precis som förr

Jessica Pilnäs

Precis som förr

Naxos

Jessica Pilnäs (voc), Johan Liljedahl (g), André Ferrari (dr), Martin Sjöstedt (b), Andreas Landegren (p), Per ”Ruskträsk” Johansson (s), Nils Landgren (tb), Mikael Augustsson (bandoneon). Insp. Atlantis Studio

Jag läser mig till att merparten av sångerna på det här albumet, som skrivits av Jessica Pilnäs och maken Johan Norberg, hängt i garderoben i åratal men att de nu till slut kommit ut i ljuset.

Och tja, varför inte. Det här är ju välskrivna sånger med hög mysfaktor både vad gäller den mjuka, tidlösa jazzen och de moget vardagsfilosofiska texterna.

Möjligen skrevs de innan Amanda Ginsburg slog igenom med sin uppdaterade visjazz och fick en mängd efterföljare. Det spelar egentligen ingen roll men en låt som Snäll skulle lätt kunna platsa i Ginsburgs repertoar.

Sedan kan man förstås tänka på Lisa Nilsson också. Det finns en likhet i låtarnas anslag och det nedtonade vokala uttrycket. Fast Lisa Nilssons senaste album lutar förstås mer åt vispop än visjazz.

Det finns en överhängande risk att denna sorts mjuka, snälla och förnuftiga låtskriveri slår över i intetsägande mesighet. Och nog finns det några låtar, inte många alls, som kunde fått hänga kvar i garderoben. 

Men det finns också låtar där text och musik samverkar till förtjusande snygga jazzballader. Med Jessica Pilnäs sympatiskt mjuka tilltal och kompets känsliga följsamhet levereras välproducerade låtar som Den vackra dag, Min prins, En sång om kärlek och Var inte rädd för mörkret på bästa tänkbara sätt. Den sistnämnda med underbart spel på Fender Rhodes av Andreas Landegren och supersnyggt gitarrplock av Johan Liljedahl.