
Iiro Rantala, Kaisa Mäensivu, Morten Lund
Trinity
ACT/Naxos
Iiro Rantala (p), Kaisa Mäensivu (b), Morten Lund (dr). Insp. 19-22 maj, Château Palmer, Margaux- Cantenac
Iiro Rantala skriver på omslaget att inspelningen av föreliggande album skedde under idealiska former på ett ”franskt slott omgivet av vingårdar”. Det kan, inbillar jag mig, höras. Fast kanske inte bara på ett positivt sätt. Återkommer till det.
Den till synes alltid lika glada finska pianisten skriver vidare att det både var första gången som han gav sig i kast med den amerikanska sångboken (det verkar otroligt men måste väl vara sant) och första gången som han musicerade tillsammans med kontrabasisten Kaisa Mäensivu och trummisen Morten Lund. Det är också svårt att förstå då alltsammans flyter på med sådan otvungen lätthet.
De välbekanta jazzstandards som avhandlas har kompletterats med två franska melodier, Hymne À L’Amour (känd från Edith Piafs repertoar) och vaggvisan Fais Dodo, Colas Mon P’tit Frère. Båda görs, förstås, helt oklanderligt.
Jag gillar Iiro Rantala. Han är en viruos pianist, har gott humör och klarar olika slags genrer med bravur. Men den här gången är det som att det goda livet där på det franska slottet gjort tolkningarna något, ska vi säga, uddlösa. Det finns liksom inget som fångar min uppmärksamhet på djupet.
Hade jag stött på den här pianotrion i en hotellbar hade det varit toppen. Men som album betraktat är det alltför lättviktigt.
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här