Rufus Wainwright with The Pacific Jazz Orchestra: I’m a Stranger Here Myself – Wainwright Does Weill

Pacific Jazz Orchestra/Thirty Tigers

Rufus Wainwright (voc), Pacific Jazz Orchestra. Insp. The Theatre at the Ace Hotel, Los Angeles, 2024

Rufus Wainwright har vid sidan av sin egen musik ägnat sig åt att tolka andra kompositörer. Inte minst har han intresserat sig för Kurt Weills låtskatt. Det är han knappast ensam om. Sångare och musiker från alla genrer har lockats av den tysk-amerikanska kompositören. Det senaste exemplet på det är Lina Nybergs förra året utgivna album Lost In the Stars där hon inte bara tolkade Weill med den äran utan även gav sig in i en intressant dialog med honom genom några egna låtar.

 För en teatraliskt lagd sångare som Rufus Wainwright faller det sig förstås naturligt att ta sig an Weill. Det hör man på den här liveinspelade plattan med det Los Angeles-baserade storbandet Pacific Jazz Orchestra.

Med konventionella storbandsarrangemang, fast utan solon, ligger fokus på Wainwrights något påfrestande vokala uttryck. Men det dramatiska vibratot kan man inte haka upp sig på, det är så han sjunger. Vad man däremot skulle kunna kritisera är att det ibland låter som att han och storbandet bara river av de här fina låtarna. Som att vare sig sångare eller arrangör gått riktigt på djupet med sina tolkningar.

Men visst finns det fina stunder att lyfta fram. Det är ju svårt att misslyckats helt med de här fantastiska låtarna. Som Surabaya Johnny. Eller när allt blir väldigt mycket tysk kabaré i en lång Matrosen Song. Rufus får ursäkta, men det är också lite skönt när Viola Odetta Harlow tar över sångmikrofonen i Zuhälterballade.

På den digitala utgåvan kan man höra Pacific Jazz Orchestra flyga iväg på egen hand i en kombo med My Ship/Speak Low. Altsax-solot på Speak Low är nästan chockerande piggt.