Britta Virves: Simple Things

Whirlwind Recordings 

Britta Virves (p, keyb), Jon Henriksson (b), Jonas Bäckman (dr, perc), Genevieve Artadi (voc), Daniel Migdal (vi). Insp. Village Studio, Köpenhamn, 7–8 oktober 2024

2022 debuterade Britta Virves med Juniper på Kurt Rosenwinkels skivbolag Heartcore Records. Uppföljaren Simple Things, däremot, är utgiven på brittiska Whirlwind Recordings. Med den befäster Virves sin position som en av landets allra mest hörvärda och personliga jazzmusiker.

Albumet inleds effektfullt med ett raffinerat och gåtfullt intro med touch av konstmusik – och avslutas lika kort och lika effektfullt med Stepping Out, som däremot är ett mera storslaget svällande stycke musik, som snabbt tonas ut. De är två – om än korta – bevis på hur raffinerat Virves skriver för sin trio, detta utan att musiken blir svårtillgänglig. Stundom breddar hon trions sound med syntar – lyssna på låten Bravery! – eller med stråkar, arrangerade av Joakim Milder.

Days of Lily har Virves tillägnat sin mamma. Låten är ljus och livfull – och till sin karaktär långt från de såriga föräldrauppgörelser som tycks vara legio i den litterära världen numera. Även till sin syster har Virves skrivit en vacker och kärleksfull melodi. Inte ett spår av aggression eller taggig bitterhet här – skivan är raka motsatsen till allt sådant.

Virves kompositioner är både harmoniskt och melodiskt rika, om än inte av den sort som man går och nynnar på. Undantaget skulle i så fall vara titellåten, med sång av Genevieve Artadi från electrofunk-duon Knower. Den drar åt den sortens melodiska pop, som jag associerar med den amerikanska västkusten. Det är nog min favorit på skivan, faktiskt. Men allra vackrast av de tolv låtarna är Before & After, en stämningsfull miniatyr för piano på drygt en minut. Forever, däremot, är betydligt kantigare, med en markerad fras, som Virves upprepar kraftfullt med vänsterhanden.

Även om musikerna i trion sannerligen spelar nyansrikt och känsligt – och svängigt när så krävs – är det inte de enskilda insatserna, eller ens de enskilda låtarna, jag i första hand tar till mig. Snarare är det helheten som berör. Det finns, trots att låtarna kan ha olika karaktär, något helgjutet och sammanhållet över Simple Things; jag är övertygad om att Virves har funderat noga på hur hennes låtar ska presenteras, och i vilken ordning. Därför vinner man faktiskt på att lyssna på albumet i sin helhet.