Hypno Disc: Till och från

Havtorn Records/The Orchard

Pontus Hedström (s, bkl, keyb), Anders Ljungberg (b), Henrik Magnusson (keyb, elektronik), Anders Lilja (dr, perc). Insp. ”på en kyrkvind i Majorna sommaren 2024”

Det första som slår mig är att kontrabasen verkligen lyfts fram. Inte bara i betydelsen att den bokstavligen poängteras i ljudmixen utan också för att den står för stadgan i en eterisk musik som aldrig, likt ett osaligt spöke, slår sig till ro. Det andra är att Tom Waits mycket väl skulle kunna öppna dörren till den kyrkvind som albumet sägs vara inspelat på och deklamera något märkligt med sin karaktäristiskt skrovliga röst. Hade Freddie Wadling levt hade det säkert också funkat.

Det handlar alltså om ett debuterande band från Göteborg och en jazz där saxofonens fladdrande klaffar och väsandet från munstycket är lika viktigt som de frambringade tonerna. En jazz som är långsam, mörk och svävande. Stillastående mer än svängig, melankolisk på gränsen till ledsen. Inget fel med det. Ibland vill man ju att det ska vara precis så. Som en rökig whisky eller, vilket jag föredrar, en kopp Lapsang.

Jag gillar det mesta, men om jag fick bestämma skulle jag släppa fram Henrik Magnussons suggestiva klaviaturer och elektroniska ljud mycket mer. Varje gång han dyker upp – eller bara hörs tydligare – får musiken en magiskt mystisk silverkant som får mig att lyssna än mer uppmärksamt. Eller så har jag fel: det kanske är så lyckat bara för att de mystiska ljuden håller sig i bakgrunden och bara diskret sveper in musiken i en spöklikt fuktig dimma.