Ett österländskt, mytiskt och mystiskt stämningsläge

Vi sveps direkt in i ett österländskt, mytiskt  och mystiskt stämningsläge då Yazz Ahmed inleder med She stands on the shore. Ett stycke som dels är öppningsspåret på hennes uppmärksammade skiva A paradise in the hold som släpptes i våras, dels en positionsbestämning och utgångspunkt i utforskandet av hennes bahreinska rötter och arv. Ett långsiktigt och omsorgsfullt arbete som varit en röd tråd i hennes musikaliska gärning sen debuten för 15 år sedan. Merparten av konserten utgick ifrån A paradise… vars kompositioner är både storskaliga och innehållsrika i arrangemang och utförande. Därför var det ytterst intressant att se hur Ahmed – i en nedskalad sättning – skulle kunna både skapa och återskapa de komplexa förutsättningarna. Och det är bara att konstatera att hon och hennes tre medmusiker lyckades mer än väl. Det mindre formatet ger en renodling som lyfter och belyser fram detaljer i mångfalden. Sättningen med vibrafon, elbas och trummor ger en lätthet och rörlighet och i kombination med elektronisk förstärkning, samplingar och förinspelat vokalmaterial genereras både en bred och djup ljudpalette. Allt är mycket nogsamt arrangerat och noterat. Det fanns lite utrymme för improvisation, förutom i de avvägda solistiska utvikningar som förekom sparsamt. Vibrafonisten Ralph Wyld har spelat länge med Ahmed och läser av hennes subtila styrningar momentant, men gavs även eget utrymme bl.a med ett expressivt solo i Al Naddada.

David Manington lät frekvent sin bas verka i de övre tonlägena med mjuka rullande inpass och kompletterade med elektronik. Trumslagaren Martin France har den sufflerande lyhördhet som Ahmeds polyrytmiska spelupplägg bygger på och spelar genomgående med lätta anslag. Ahmeds lyriska trumpet -ofta med kraftig ekoförstärkning – har en modulerad ton påminnande om flygelhorn vilket ger en modal elasticitet som stärker stämningslägena. Vid några tillfällen bl.a i Her light – en komposition inspirerad av brölloppsceremoniella förberedelser – använder Ahmed den specifika handklappningstekniken fijiri som ytterligare accentuerar den österländska särprägeln. Yazz Ahmed lyckas både med att behålla och lyfta fram det exotiska och annorlunda i sitt kulturarv och dess traditioner, samtidigt integrera och uppgradera detta till en naturlig och kontemporär självklarhet.

Ulf Thelander