Aleph Quintet, Umeå Jazzfestival, Studion, Folkets Hus, 24 oktober 2025
Man skulle kunna kalla det transkulturell jazz. Man skulle även kunna tala om genuint genretänjande musik.
Ändå blir sådana rubriceringar futtiga i fallet Aleph Quintet: det uppfinningsrika och dynamiska bandet från Bryssel rör sig sömlöst mellan det kontemplativa och det intensiva, mellan nordafrikanska och modernt jazziga idiom. Utan att korsningarna och klangkrockarna någonsin ter sig krystade. Nog finns det stunder som är konventionella, eller antar formen av behövliga andningspauser – men ingen behöver ha tråkigt i den här kvintettens sällskap.
Fredagens välbesökta spelning i Studion är – det blir vi tämligen omgående varse – en odiskutabel festivalhöjdpunkt. Och ett särdeles fint exempel på jazzens förmåga att vara befriande och stämningsladdad i sitt uttryck.
Violinisten Marvin Burlas är smittande energisk i både minspel och instrumenthantering, och växlar mellan vemodiga och hetsiga partier, ständigt omsluten och uppbackad av Théo Zippers trygga bas och Diogo Alexandres mångskiftande trumrytmik. Pianisten Simon Groppe har en friare och mer oregelbunden roll, men bidrar samtidigt till fylligheten i soundet.
Men det självklara, bultande hjärtat finns i Akram Ben Romdhanes oudspelande: han är lika snabb som lyhörd i sina virtuosa solon och ackompanjemang. Här ges plats för såväl svävande tunisiska folkmelodier som gnawa-liknande sekvenser, och allt ros i land till publikens syn- och hörbara förtjusning.
De stående ovationerna som följer på det väldisponerade extranumret är fullt motiverade.
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
