Inbjudande stämningslägen med Stina Hellberg Agback och Alberto Pinton på Fasching

Shinken Shobu och Alberto Pinton`s Relentless

Fasching 21 augusti 2025

Shinken Shobu: Stina Hellberg Agback harpa, Eva Lindal vi, Alberto Pinton fl, cl, bcl, Filip Augustsson b, Jon Fält dr.

Alberto Pinton Relentless: Alberto Pinton fl, afl, cl, bcl, bars, Alexander Zethson p, Vilhelm Bromander b, Konrad Agnas dr.

Att få höra harpisten och kompositören Stina Hellberg Agbacks grupp Shinken Shobu var verkligen en stilistisk upplevelse i tid och rum. Hennes instrument harpan har väl inte precis haft en självklar plats i jazzhistorien. Mest känd är kanske harpisten och pianisten Alice Coltrane, som på senare tid fått ett visst uppsving i vågen av spirituell jazz som nu bred front sveper över världen. Men harpan har funnits med i jazzen även längre tillbaka, vilket man kan läsa om i en artikel i OJ (4 # 2025) som också är en intervju med Stina Hellberg Agback.

Stina Hellberg Agback, som också kan höras i grupper som bland andra Vilhelm Bromander Unfolding Orchestra och Mattias Risbergs Mining, utformar sin musik som en kompositör med en tydlig form- och klangkänsla. Det faktum att hon har erfarenhet från både konstmusik, jazz och improvisationsmusik gör att det blir spännande att lyssna och aldrig förutsägbart, som mer konventionell jazz lätt kan bli. Samtidigt öppnar hon upp för de mycket kompetenta musikerna som hon omger sig med i Shinken Shobu att också improvisera, violinisten Eva Lindal och flöjtisten och träblåsaren Alberto Pinton. Detta mot ett ”superkomp” bestående av Filip Augustsson och Jon Fält.

Samtliga låtar som spelades är hämtade från skivan Sou Makuri (Kokoro No Ko) som Shinken Shobu släppte tidigare i år (läs rec. i OJ # 3, 2025).

Musiken är mestadels inbjudande och vacker och tankarna går stundom till impressionistisk musik, till Debussy, som använde harpa sin musik. Jag kommer också att tänka på Jimmy Giuffre, uttryckt i Alberto Pinton klarinett, i fältet mellan jazz och konstmusik. Där finns även reminiscenser av Bach, en komplex rytmik med snabba tempoväxlingar som för tankarna till Zappa. Men också musik som bara är skön  att lyssna till.

En konsert som gav mersmak! Shinken Shobu är japanska och betyder ”äkta strid” och har tydligen med kampsport att göra för den som undrar.

Efter paus var det dags för multiinstrumentalisten och kompositören Alberto Pintons grupp Relentless. Med rötter i Italien har han varit verksam i Sverige under många år, lett egna grupper och spelat i ett otal sammanhang, både på hemmaplan och internationellt. Han är tveklöst en av våra främsta träblåsare inom fältet jazz- och improvisationsmusik.

Musiken som framfördes var även den hämtad från en nysläppt skiva, Allt större klarhet (Moserobie) (läs rec. i OJ # 3 2025. Till denna kvartett har pianisten Alex Zethson tillkommit. Pinton har tidigare haft en trio med Vilhelm Bromander och Konrad Agnas.

Pinton är en driven kompositör och improvisatör i en musik som rör sig mellan skrivet med inspiration från modernistisk konstmusik och frijazz. Intrikata och sinnrika kompositioner, där de olika instrumentens särart mästerligt kommer till uttryck, varvat med eruptiva utbrott på barytonsax i den sene Coltranes anda.

Musiken blir på så vis mycket varierad och spännande. Viss frijazz kan ibland bli jämntjock att lyssna till men inte med denna grupp och Pintons skiftande musikaliska och emotionella stämningslägen och med en kreativitet till synes utan gränser. Här hörs snarare en fin ”tradition” från Giuffre, Dolphy och Braxton.

Som i så många sammanhang är Zethson en lysande pianist så även i denna grupp och med Bromander och Agnas blir det hela till en solid helhet. Man avslutade med Folksong från nämnda skiva.

Ännu en minnesvärd kväll på Fasching som jag nog upplevde som tämligen ”barmhärtig”!