Magnus Lindgren & Musica Vitae ”Jazz Invit(a)es”och Jan Lundgren/Anders Jormin/Wolfgang Haffner ”A Tribute to Bill Evans”, Ystad Teater, Ystad Jazz Festival, 31 juli och 1 augusti 2025
”Jazz Invit(a)es” är ett nytt konsertsamarbete mellan multiinstrumentalisten Magnus Lindgren och den 13 personer starka kammarorkestern Musica Vitae.
Original signerade Lindgren samt verk av Bach, Vivaldi presenterades. Allt smakfullt arrangerat av bandledaren.
Lindgren och stråkensemblen slingrade sig kring varandra i ett virtuost och högt utvecklat samspel. Lindgren fungerade som ett nav och ett positivt kraftcentrum. Han växlade ledigt mellan tenorsax, flöjt och klarinett och är som bekant minst lika skicklig på alla tre instrumenten. Musica Vitae har vanligtvis utgångspunkt i konstmusiken, barock och nutida musik, men tillsammans med Lindgren lämnade de sin komfortzon och odlade ett mer jazzigt vokabulär. Med en imponerande bredd i både klangrikedom och rytmer gav ensemblen musiken en extra guldkant.
Lindgrens kluriga, originella och avancerade arrangemang var ingen match för de skickliga, rutinerade musikerna i Musica Vitae att hantera: en sprudlande energi spreds i ett klangrikt ljudlandskap och snabbt stod det klart att detta möte skulle bli fruktbart och inspirerat.
Särskilt minnesvärda blev de stringenta med samtidigt lekfulla tolkningarna av Bachs Air, Vivaldis Fyra årstider och några Lindgren-original som Buho 5, Stockholm Underground och Theme for Laura.
En av Jan Lundgrens stora förebilder är pianisten, kompositören Bill Evans. I ett hyllningsprogram med en triosättning tillsammans med basisten Anders Jormin och tyska trumslagaren Wolfgang Haffner gav man en helgjuten tribut.
Det blev både Bill Evans-original som Waltz for Debby, Turn Out The Stars och Very Early samt musik som Evans är associerad med, som Song from MASH, Victor Youngs My Foolish Heart och Leonard Bernsteins Some Other Time.
Ett av Evans särdrag var hur han stämförde ackorden och hans enorma rikedom i harmoniken. Lundgren och hans spelkompisar lyckades fånga just den essensen i Evans konstnärskap med bravur. Kul att höra Jormin och Lundgren ihop, båda är utpräglade tonpoeter och har en osviklig känsla för melodisk skönhet. Konserten färgades av personliga, individuella inpass och delikata Improvisationer som framfördes med finurlig lekfullhet. Lundgrens förföriska klang- och rytmkänsliga spel matchade perfekt Jormins ömsom sakrala ömsom virtuosa spelstil. Jormin fungerade både som färdriktare och understödjare, Haffner hade ett härligt flyt i sitt sätt att spela, dels pådrivande, dels stödjande.
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
