Mångsidig hyllning till Weather Report

Kurt Elling & Yellowjackets – Celebrate Weather Report, Konserthuset, Stockholm, 24 oktober 2025.

Att sångaren och röstekvilibristen Kurt Elling med sin omfångsrika barytonstämma skulle ta sig an Weather Reports musik känns rätt logiskt med tanke på att han under sin karriär rört sig både brett och djupt i jazzens olika genrer.

Att också välja Yellowjackets som samarbetspartners är både klokt och ganska självklart. En grupp med självständig profil men också med flera beröringspunkter med Weather Report. Bland annat var basisten Felix Pastorius medlem i Yellowjackets några år.

Så förutsättningarna för denna tribut var mycket goda och med ett närmast fullsatt konserthus var förväntningarna höga. Och de infriades med råge.

Elling – som textsatt merparten av det som spelades – blandade långa episka partier med stundtals fria och improviserade ordlösa inslag, där hans starka röst mycket väl matchade medmusikernas tyngd.

Wayne Shorters Elegant People inledde, där Bob Mintzer trakterade EWI och skapade en ljudbild starkt associerad med Weather Report. Teen Town, en klassisk komposition av Jaco Pastorius, innehöll ett långt lyriskt rullande bassolo av Dane Alderson. Alderson återkom med flera, ytterst drivande soloinsatser. Detsamma gällde trumslagaren William Kennedy, med sitt varierade, kraftfulla och precisa anslag. Detta fick han rikt utrymme att demonstrera i Birdland, med en lång duo-duell med Elling som i volym inte låg långt efter.

På det mer lyriska planet bjöds framförallt en mycket finstämd tolkning av Joe Zawinuls Current Affairs, vilken Elling textsatt till att handla om gränslandet barndom/vuxenvärld och tillägnat den sin dotter. Här fick Mintzers tenorsax återspegla hela känsloregistret från vemod till faderlig stolthet.

Yellowjackets spelade på egen hand pianisten Russel Ferrantes Downtown, en komposition som är en mix av Birdland och Palladium vilken mycket väl kunnat vara en del av Weather Reports repertoar. Extranummer var Zawinuls känslosamma A Remark You Made, av Elling omdöpt till Time To Say Goodbye med fingertopskänslig läsning av Ferrante på flygel.

Att det finns mycket att både hämta och utveckla i legendargruppens digra efterlämningar blev påtagligt denna kväll. Jag hör gärna en fortsättning framöver om det skulle bli en sådan.