Sinnrikt med Post Koma & Per ”Texas” Johansson på Fasching

Post Koma med Sofia Jernberg / Per ”Texas” Johansson, Fasching 4 september 2025

Post Koma: Jonas Kullhammar fl, ts, Otis Sandsjö ts, Petter Eldh b, Christian Lillinger dr,
Sofia Jernberg vo.

Per ”Texas”Johansson: Per ”Texas” Johansson ob, cor anglais, cl, cbcl, ts, Johan Lindström pedal steel g, Josefin Runsteen vi, vla, Johan Graden p, Mattias Ståhl vib, Petter Eldh b, Konrad Agnas dr.

Det var ett välfyllt och förväntansfullt Fasching som välkomnade Post Koma upp på scenen som första delen av en kväll, där Per ”Texas” Johansson utgjorde den andra. Konserten var i sin tur ett program i den pågående Östersjöfestivalen, som i 22 år har arrangerats av Sveriges Radio Berwaldhallen, som klokt nog förlagt just denna till Fasching. Hela konserten går i efterhand att höra i SR P2.

Post Koma eller Koma Saxo är en grupp ledd av basisten och kompositören Petter Eldh med musiker från Berlin, Helsingfors och Stockholm som kvällen till ära gästades av sångerskan och röstkonstnären Sofia Jernberg, som även tidigare har medverkat i gruppen.

Musiken de gör har ett publikt tilltal och rör i gränslandet mellan jazz och visa. Den är mestadels vacker och ganska jämn i sitt emotionella uttryck. Eldh har skrivit och arrat den mesta av musiken.

Man inledde med Koma Rail först med bara tenorsax och bas sedan kom Jernberg in med ordlös sång. Text blev det först i en tolkning av Olle Adolphsons Så rinner tiden bort. Hon är en av våra mest begåvade sångerskor med ett brett register som spänner över flera genrer. Tidigare i år tilldelades hon Lars Gullin-priset.

Vidare spelade man Waper jazz, av Axel Skalstad, den norska trumslagaren som tragiskt dog i somras. En fin och värdig hyllning. Man fortsatte med Fritz Sjöströms Närhet och en låt till vilken Eldhs mamma skrivit texten.

Riktigt familjär blev stämningen i lokalen vid framförandet av Barbro Hörbergs fina Med ögon känsliga för grönt i ett originellt arr av Eldh.

Man avslutade med Jonas Kullhammars Fanfarum for Komarum. En som helhet bra konsert, som gick hem hos publiken, med flera fina solon, men Jernbergs insatser blev för mig mycket av den konsertens stora behållning. En fin öronvärmare inför nästa akt!

Under pausen riggades scenen om för Per Texas Johanssons grupp med rubriken Den sämsta lösningen av alla, som både är en låttitel och en skivtitel, den uppmärksammade skivan som gavs ut på Moserobie 2023.

I denna grupp eller konstellation, där också Petter Eldh ingår, är det den originella kompositören, bandledaren  Per ”Texas” Johansson som får fullt utrymme för sin kreativitet. Det är välkänt att Texas också är en våra främsta träblåsare. Det som gör denna musik så speciell är, förutom hans sinnrika kompositioner, som består av jazz, frijazz och konstmusik, den ovanliga instrumenteringen. Själv spelar han oboe och engelskt horn, sällan förekommande instrument i jazzsammanhang, men har trakterats av blåsare som Yusef Lateef och Sonny Simmons.

Dessa i kombination med pedal steel guitar, vibrafon och violin ger upphov till spännande klanger, stämningar och uttryck. Texas spelar även den mäktiga kontrabasklarinetten. De musiker som han omger sig med tillhör några av landets absolut främsta och är mycket delaktiga i den musik som skapas, vilket är en förutsättning.

Förutom från nämnda skiva fick vi även höra ett par låtar från ett tidigare album, Gyllene Skivan-belönade  De långa rulltrapporna i Flemingsberg från 2015 (Moserobie).

De låtar som spelades var bland annat, om jag hörde rätt (!?) Mardrömmen, Sent i livet, En särskild värld, Tjuven, Den sämsta lösningen av alla, Bevakade av tusen vakter.

I extranumret kom tenorsaxofonen fram, avspänt och poetiskt som i en ballad.

Som jag känt och tänkt så många gånger tidigare att bland det bästa man kan få höra spelas faktiskt på våra egna scener. Musik i världsklass!