Svängig jazz av ädlaste sort i Ödåkra

Ödåkra Jazz Festival, Spritfabriken 15-16 augusti, 2025

”IT DON’T MEAN A THING, IF YOU AIN’T GOT THAT SWING” är en av alla standardlåtar som brukar spelas på Ödåkra Jazz Festival i nordvästra Skåne, men det skulle även kunna vara en maning till artisterna på denna festival. Svänget är vad som gäller och det älskas av publiken. Det handlar nästan uteslutande om traditionell jazz av förkrigsmodell och därav följer att melodivalet blir enkelt. Det är ju en epok fulladdad av färdiga standardlåtar, lämpliga som underlag för improvisationer.

Årets festival gick av stapeln 15-16 augusti och var den femte i rad med ett koncept som avviker mot det gängse. ”Festivalgeneralen” Björn Ingelstam, uppvuxen i Ödåkra, är själv etablerad trumpetare, men verksam och boende i Paris. Sina internationella kontaktytor där utnyttjar han när artister för en Ödåkrafestival skall rekryteras. Det kan innebära att dessa musiker är okända för gemene man i Sverige, men högst väletablerade i Europa. Några återkommer sedan varje år.

Luca Filastro & Björn Ingelstam 

Valet av spellokal är också unikt. På en stor innegård i en nedlagd spritfabrik kallad ”Spritan” finns två mot varandra vända utescener. Mellan dessa finns flyttbara bord, pallar, stolar, parasoll och tillfälligt uppsatta serveringar. Medan ett band spelar på ”Huvudscenen” kan nästa band i ordningen flytta in på ”Bryggeriscenen” och vice versa. Pauserna minimeras och medför att tjugotalet scenframträdanden kan genomföras på samma lokal under två eftermiddagar, fredag-lördag. Många artister rör sig där mellan varven, knyter nya kontakter och gör musikaliska inhopp i varandras konstellationer.

I årets festival spelade under första dagen flera av de större profilerna i vad som kallades Luca Filastro Sextett.  Den bestod av Björn Ingelstam (tp & voc), australiensaren Chris Tanner (cl), Mattias Carlsson (ts), italienaren Luca Filastro (p), fransmannen Alex Gilson (b) och Jonas Holgersson (dr). För att vara en tillfälligt sammansatt grupp var den exceptionellt samspelt och blev för många festivalens höjdpunkt att döma av publikreaktionerna. Artisterna återkom senare var och en i andra sammanhang och kom därmed att utgöra lite av en kärntrupp. Filastro hade exempelvis även ett band i lördagens avslutning. ”Den italienske swingkungen”, som han välförtjänt kallades i programmet, såg ut att trivas högeligen i Ödåkra och det gjorde vi med honom.

Chris Tanner med kvartett ackompanjerar Tricia Boutte

I festivalen ingick tre kvinnliga vokalister. En var Tricia Boutté, som är stamgäst i Ödåkra och född i New Orleans, varifrån hon också hämtar sin inlevelsefulla repertoar, men bor faktiskt i Ålesund, Norge. Klarinettisten Chris Tanner med kvartett förenade sig mycket förtjänstfullt första dagen med henne. Andra dagen fick hon sällskap av engelske gitarristen Honey Boulton i trio med ett mycket personligt gitarrspel. Han framträdde dessutom med proffsiga svenska stjärnskottet bland vokalister, Emmalisa Hallander, i en mycket lyckad kombination. Hon hade redan under första dagen gjort succé i en grupp med pianisten Filip Ekestubbe. Sent andra kvällen gjorde hon också ett spontaninhopp till Luca Filastro och hans trio på inbjudan från denne. Detta är Ödåkra! Svenskan Mimi Terris framträdde andra dagen som festivalens tredje kvinnliga vokalist med gruppen The Ambassadors. Hon hade mera av egenkomponerat och visa i sin meny som omväxling i festivalprogrammet.

En manlig sångare ingick också, tillika pianist och underhållare. En varmt uppskattad stamgäst, nämligen engelsmannen TJ Johnson. En annan hyllad återvändare som naturligtvis inte fattades heller denna gång var Sven Erik Lundeqvist. Pianist med känsla för tajming med swing och som utstrålar spelhumör i ett flertal olika konstellationer. Den internationellt kände klarinettisten Adrian Cox med trio spelade riktigt tidig jazz och ragtime med rötter i New Orleans. Han hör också till återvändarna och fick stort publikt gensvar. Ingelstam förenade sig också med honom i en sextett.

Till nykomlingarna hörde danske pianisten och sångaren Sören Baun med det udda trioprojektet Baun on Beatles. Beatles’ musik är ju inbjudande och borde lockat flera att förena den med jazzens element. Men den ende jag känner till och som gjort det med bravur är italienaren Stefano Bollani, på skiva med solopiano. Tenorsaxofonisten Tomas Franck från Köpenhamn gjorde sitt första besök på denna festival med närhet till sin gamla hembygd Helsingborg.  Hans spelstil är mera nutida och avviker därmed en aning i Ödåkra, men publik vill också ha variation. I hans kvartett ingick brodern Daniel Franck (bas), Calle Brickman (p) och dansken Andreas Svendsen (dr).

Under lördagen utdelade också Rotary Helsingborg-Kärnan ett Ödåkra Jazz Award-pris till den unge trombonisten Hjalmar Nordqvist, som sedan visade upp imponerande färdigheter i duell med rutinerade danske trombonkollegan Steen Hansen. På sena kvällen avslutades festivalen med en All Star Final, denna gång på den intimare bryggeriscenen, där ett flertal av artisterna deltog.

Denna smarta festival förtjänar ett än större publikunderlag.