Magnus Carlson & The Moon Ray Quintet, Umeå Jazzfestival, Idun, Folkets Hus, 25 oktober 2025
Sent på kvällen, festivaldag två. Om jag måste välja mellan ett sömnpiller och ett vitamindito väljer jag i nio fall av tio det senare och det är – lyckligtvis – precis vad jag får av Magnus Carlson & The Moon Ray Quintet. Herregud så bra det här är. Egentligen räcker det väl så? Men läsvärdet blir kanske inte jättestort så jag får försöka utveckla.
Musikhistorien är full av så kallade supergrupper där man sätter ihop ett antal erkänt duktiga musiker och tänker att det automatiskt ska bli bra. Det funkar sällan. Men det här är ett av de undantag som bekräftar en regel.
Från jazzen känner vi igen Goran Kajfeš (trp), Per Ruskträsk Johansson (sax, fl), Lars Skoglund (dr), Carl Bagge (pi), Martin Höper (b) och Mattias Ståhl (vibr). Magnus Carlson själv säger att han inte vuxit upp med jazz men att han i alla fall jobbar på att lära sig prata jazz.
Många av låtarna har rötter i, eller dragningar åt, bluesen som jag på annan plats erkänt att jag har svårt för. Men när det görs på det här sättet kapitulerar jag förutsättningslöst och direkt. Det är så fullt av energi, känsla och en vilja att berätta historier att luften vibrerar. Drivet i kompet, stöttningen i blåset, soloinsatserna och VIBRAFONEN! Vemodet, spelglädjen, mellansnacken, rösten!
Och så: David Bowies Where Are We Now, i min ringa mening i en snäppet bättre version än originalet och det vill inte säga lite. Vi tar det igen: Herregud så bra det här är.
Första (förra) fullängdsplattan släpptes 2009 och en ny är på gång inom snar framtid. Jag längtar.
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
