Bohuslän Big Band: Shades of Gil Evans

Bohuslän Big Band

Shades of Gil Evans

Egen utgivning (bohuslänbigband.com)

Johan Borgström, Joakim Rolandsson, Ove Ingemarsson, Mikael Karlsson, Alberto Pinton (träblås), Lennart Grahn, Samuel Olsson, Jan Eliasson (tp), Magnus Franzén (tb, vhn), Björn Samuelsson, Christer Olofsson, Robert Svensson (tb), Niclas Rydh (btb, tuba), Göran Kroon (dr), Peter Jansson (b), Rolf Jardemark (g), Tommy Kotter (p), Jan Levander (cond). Insp. Kungälv, 11-12 oktober 2007.

För ett par år sedan kunde vi höra Bohuslän Big Band tolka den tidige George Russell. Men det visar sig att orkestern innan dess (med Niclas Rydh som drivande kraft) också grävt ner sig i Gil Evans musik – främst material från 50-talets och det tidiga 60-talets soloskivor – däremot inget från samarbetet med Miles Davis. Av någon obegriplig anledning har inspelningarna från 2007 legat outgivna fram till nu.

Redan efter Lester Leaps In, inledningsnumret, vet man att det här är nåt alldeles extra. Det precisa ensemblespelet, det obesvärade svänget och Ove Ingemarssons saxofonsolo är knäckande bra. Lester Leaps In kommer ursprungligen från skivan New Bottle – Old Wine, varifrån lejonparten av musiken är hämtad.

Nobody’s Heart finns på albumet Gil Evans Plus Ten och Davenport Blues på Great Jazz Standards. Arab Dance, däremot, är ett arrangemang som Evans levererade till Claude Thornhills orkester på 40-talet. Fint att man fick med även den låten.

Av all denna underbara musik är det faktiskt ett stycke som höjer sig över alla andra: Gil Evans geniala (här finns nog inget annat ord) omtolkning av Kurt Weills The Barbara Song från The Individualism of Gil Evans. Sången skrev Weill till Tolvskillingsoperan och där framförs den i en karakteristiskt rå kabaréstil. I Evans tappning blir låten istället underskönt stämningsmättad och stillsamt svävande. Vem mer har skrivit lika sublimt vackert för ett storband som Evans gör just här?

En fråga som inställer sig är förstås hur relevant det är att inte bara spela utan också spela in dessa klassiska arrangemang, när musiken redan finns på skiva ? Relevant, tycker jag.  Bohuslän Big Band har ju sedan länge ett eget sound, och har också haft möjlighet att repetera musiken och finslipa ensemblespelet, något musikerna på originalinspelningarna knappast hade.

Nyanserna och skönheten i Gil Evans musik lyckas Bohuslän Big Band i sanning ta fram.  Att det sitter ett antal starka solister i orkestern, gör knappast albumet mindre angelägen.

Enda smolket i bägaren, åtminstone för den som tillhör en äldre generation, är att musiken bara kan streamas, och inte tycks komma ut på skiva.