Göteborg Jazz Orchestra and Nils Landgren: A letter To Eje Thelin

Göteborg Jazz Orchestra and Nils Landgren

 A Letter to Eje Thelin 

Prophone (Naxos)

GJO , Nils Landgren (tb). Insp. Göteborg,  juni 2024

Eje Thelin har varit en stor inspirationskälla för många trombonister, till exempel Nils Landgren. En av de sista inspelningarna som han gjorde var sviten Raggruppamento (1989) med Radiojazzgruppen, men eftersom han då var för sjuk för att genomföra sitt solo gick uppgiften till gitarristen Göran Klinghagen. I orkestern satt då Nils Landgren, som hade tagit lektioner för Eje Thelin.

Detta album spelades in 2024, i i närvaro av John Eje Thelin, Ejes son. Titelspåret  A Letter to Eje Thelin  blev den kanske sista storbandskomposition som Georg Riedel gjorde och den skrevs direkt för Göteborg Jazz Orchestra och solisten Nils Landgren.

Trots kompositörens vid tillfället höga ålder så är det en mycket vital komposition som han lämnat efter sig, med ett tydligt huvudtema.  Det är genomkomponerad musik där solisten Landgren bärs fram av kompet och av mycket väl utarbetade bakgrunder från de olika blåssektionerna i bandet, ja även bastrombonisten Ella Wennerberg får bekänna färg. Nils Landgren får här lyfta fram sin tekniska och musikaliska förmåga, som är på en mycket hög nivå, och solot avslutas med en riktigt stratosfärisk hög trombonton á la Urbie Green eller Bill Watrous.

Dubbelalbumet inleds med den vackra Vision. Det är tydligt att Thelin hade en känsla för att skriva fina melodier, vilket hörs i till exempel Rain. En fin låt med funkigt komp och tre solister som levererar riktigt bra. Fine trumpetaren Patrik Sandin inleder, altsaxofonisten Pontus Pohl tar över och Nils Landgren avslutar och visar var skåpet ska stå. En annan vacker melodi är Poem, med Martin Bjurek Svanström på läcker sopransax. Svanström, liksom Björn Cedergren som spelar tenorsaxsolo på Neoteny, känner vi ju till från Bohuslän Big Band.

Bland storbandets musiker vill jag lyfta fram leadtrumpetaren Robin Rydqvist med sin höga vackra klang samt det stöttande kompet. Naturligtvis finns det även en kvinnlig trombonist i bandet, i Karin Hammars efterföljd. I detta fall bastrombonisten Ella Wennerberg. Varför väljer så många jazzintresserade tjejer (som Tilde Schweitzer) just trombon? Var det något i mjölken i på musikgymnasierna i Falun och Eskilstuna?  Överhuvudtaget är sektionsspelet oerhört bra, det känns liksom välrepeterat och välfraserat.

Ofta glömmer vi att bakom ett projekt som detta så finns det människor som har lagt ner mer arbete än andra. Repetitören och producenten Ralph Soovik, som även har bearbetat musiken för storbandet tillsammans med Hans Hjortek, är en av dem. Även de som rattat ljudet på inspelningen förtjänar att lyftas fram: Per Sjösten, Tomas Ferngren och Moa Sjösten. Göteborg Jazz Orchestra får på detta album iklä sig rollen som Radiojazzgruppen och de gör det med den äran.