Iiris Viljanen
So Much Of You Was Sleeping
Sing A Song Fighter/Border
Iiris Viljanen (p). Insp. på Krematoriet, Stockholm.
Iiris Viljanen är fantastisk. Älskar hennes melodier, texter och österbottniska dialekt. Jag är inte ensam: utan kompromisser har hon fått sin egenartade och djupt personliga vispop att bli attraktiv för en stor publik.
Efter den instrumentala debuten 2016 – Kiss Me, Stupid & 7 more solo piano pieces – släpper hon nu ytterligare ett album med solopianostycken som obehindrat rör sig mellan jazzen, visan och det neoklassiska. Ganska korta stycken, framförda med ett anslag som kan vara både fjäderlätt och stolpigt.
Visst finns här jazziga element men att som skivbolaget referera till Keith Jarrett och Brad Mehldau är att göra henne en otjänst. Det här är ju ett oförställt musikskapande som inte bör låsas in i en jazzmusikalisk kontext.
Jo, Iiris Viljanen är bra även ensam med ett piano, men utan sången är det ändå som att något fattas. När allt stämmer, som After Obertraum och Gianni, är det ganska underbart med charmerande vackra melodislingor som tål att spelas och varieras om och om igen. Men sett i sin helhet är albumet ändå att betrakta som något av en bagatell. Eller parantes.
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här