Joakim Milder & Norbotten Big Band: Bliss

Joakim Milder & Norrbotten Big Band

Bliss 

Apart Records (plugged.se)

Håkan Broström (as, ss, fl), Janne Thelin (as, cl, bcl), Mats Garberg (ts, fl), Robert Nordmark (ts, cl), Per Moberg (bars, fl), Bo Strandberg, Magnus Ekholm, Dan Johansson, Jacek Onuszkiewicz (tp, flh), Michał Tomaszczyk, Kristian Persson, Karin Hammar (tb), Björn Hängsel (btb), Jesper Söderqvist (perc), Mattias Torell (g), Britta Virves (p), Petter Olofsson (b), Sebastian Ågren (dr), Joakim Milder, (cond, s). Insp. Piteå, 29-30 oktober 2023.

Norrbotten Big Band har onekligen letts av framstående krafter, tidigare  Örjan Fahlström och Tim Hagans, men sedan 2013 av Joakim Milder.

Milders betydelse för orkestern kan knappast överskattas. Storband går ju gärna på kraft, men Milder bidrar med ett ofta eftertänksamt och lyriskt tonspråk, och han breddar dessutom storbandets klangvärld genom att initiera spännande samarbeten, även utanför jazzens sfär.

Milder låter inte enbart några få utvalda spela solon; tvärtom bereder han plats för flera av orkesterns skickliga musiker att glänsa solistiskt. Det är väl så man skapar ett fungerande kollektiv, förmodar jag.

Det nyutkomna albumet Bliss spelades in 2023, och var tänkt att sammanfatta Milders första tio år med orkestern. Men i ett ohejdbart tillstånd av konstnärligt rus lyckades Milder på bara tio dagar istället få till åtta nya stycken för orkestern – distinkta kompositioner av olikartad karaktär, varav några är påfallande spirituella; uppenbarligen befann sig kompositören i ett lyckligt tillstånd under dessa ingivelserika tio dagar.

Det är i de lite längre kompositionerna som Joakim Milder har möjlighet att utveckla musiken, ibland längs oväntade vägar. Acid, till exempel, är en smått galen, asymmetrisk komposition, där tonerna hoppar och studsar i oväntade formationer, men som efter en kort cesur ändrar karaktär. Först ett trumsolo, sedan ett sopransaxsolo av Milder till trumkompet, och till sist korthuggna och alltmer påstridiga inspel från orkesterns övriga musiker. Vad som är skrivet här och vad som är improviserat är oklart för mig, men Acid får nog sägas vara ett klingande exempel på kaos och ordning i skönaste förening.

De verkligt sångbara melodierna hittar man sist på skivan. Edu Lobos Canto Triste (känd genom Elis Reginas insjungning) och Trust the Light av Louis Cole från elektrofunkduon Knower (som Norrbotten Big Band för övrigt har jobbat med) är bägge oerhört vackra. Kattorna, Krzysztof Komedas musik till den svenska filmen med samma namn, är däremot upplyftande svängig – och skivans gladaste stund.