Linnea Jonsson
Hive Mind
Prophone Records (Naxos)
Linnea Jonsson (tp), Bjarni Már Ingólfsson (g), Johan Tengholm (b), Henrik Jäderberg (dr) Lars Jansson (p, org) + gäster. Insp. Stockholm, februari 2025
Efter debutalbumet Fragments of Spring har trumpetaren Linnea Jonssson hyllats för sitt luftiga och lyriska sound, lågmält och starkt melodiskt. På nya albumet Hive Mind bekräftas och förstärks denna musikaliska profil. Visst är hennes musik starkt lyrisk med inslag av vad som brukar beskrivas som nordisk melankoli men i så fall finns här också nordiskt ljus.
Hive Mind var ett okänt begrepp för mig. Men det handlar om en grupps delade medvetenhet eller kollektiva intelligens. Det passar ju som hand i handske för en samspelt grupp musiker. Linnea Jonsson omger sig här med musiker ur en yngre generation men också veteranen Lars Jansson som svarar för en av albumets åtta kompositioner. Den bidrar till albumets homogenitet och bekräftar att de musikaliskt är själsfränder.
Slående är att flera av albumets titlar väcker positiva känslor – Joy of Being, Togethernesss, Dream Department. En titel som Humblebee är listigt tvetydig och So Hum kanske är avkortat för Human eller Humble. Det positiva intrycket består under lyssningen. Kompositionerna har alla en tydlig och vacker melodi som intoneras av Linneas luftiga trumpetsound och sedan tas om hand i ett väl utvecklat samspel, som ömt och respektfullt bär lyrismen genom hela låten. Detta är musik som utförs kollektivt och samspelt utan långa soloinsatser. Helheten premieras.
Melodiöst och lågmält men också musik där dess karaktär tecknas tydligt. Scandinavian Blues har bluesens tyngd markerad av trumslagaren Henrik Jäderbergs beat och basisten Johan Tengholms puls. Visst är det lite av klagolåt men där hymnens tillförsikt tar över, bland annat med hjälp av gästande Lina Lövstrands flöjt.
Joy of Being är albumets enda låt där musiken får lite spring i benen för att visa sin glädje och Lars Jansson bidrar med flödande pianospel till att sprida budskapet.
Conversations In The Night, för att ta ännu ett exempel, är nog albumets starkaste och mest minnesvärda melodi. Här utmejslas melankolins bitterljuva stämning som starkast med solistinsatser av gitarristen Bjarni Már Ingólfson och Lars Jansson förutom det nu omisskännliga soundet från Linneas trumpet. Mjukt och fylligt som från ett flygelhorn.
Hive Mind bjuder på lättlyssnad, elegant musik, där inget skaver i dess enhetlighet. Skönt kan många tycka men andra kan noga sakna det som avviker, som utmanar. Söker man det får man leta någon annanstans än bland detta albums kompositioner med sin lyrism och vackert penslade stämningsmålningar av fem skickliga musiker, som här lever upp till Linnea Jonssons uttalade ambition att premierar kollektivet framför individualismen.
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här