Karismatiska sångerskan Lisa Nilsson med en karriär som sträcker sig över tre decennier, tillhör utan tvekan en av våra främsta sångerskor och rör sig chosefritt och rutinerat mellan genrer. På konserten på intima Ystad Teater framförde hon i sällskap av Norrbotten BB under ledning av Jocke Milder och sin ständiga följeslagare, gitarristen Mattias Torell och rutinerade Per Lindvall bakom trummorna en mix av pop- och soulnummer, jazz och visor av namn som Burt Bacharach, Donny Hatthaway, Bobby Russell och Lars Gullin. Dessutom hördes material från färska albumet Uteblivna Vi (Diesel), producerat av Johan Lindström.
Nilssons samarbete med NBB går tillbaka till 2014 och det hörs. Samtliga i storbandet gav både driv och tyngd åt Lisas röst. Sångerskan imponerade med sitt kreativa handlag när hon galant fångade upp de olika subtila växlingarna som rymmer NBB:s soniska och färgrika palett.
Minnesvärda blev Lisa Nilssons subtila Silverregn från nya albumet, en sensuell version av Gullins Danny´s Dream och Bobby Russels/Stickan Anderssons Gröna små äpplen där hon fick visa fina prov på sitt röstomfång och känsla i timing. Kristina Lugns hudlösa visa Om jag går vid min sida formades perfekt i Nilssons händer, en av hennes främsta egenskaper är ju att texta sånger.
Kärleken till den brasilianska musiken har gått som en röd tråd genom Nilssons hela karriär och publiken fick avnjuta personliga, innerlig tolkningar av Antonio Carlos Jobims Waves och Vinden (O Vento) skriven av Dorrival Caymmi.
Välljudande var även Prefab Sprout-låten, Nightingales från Milders hyllningsalbum Quoted out of context (Apart) där sångerskans röst gifte sig galant med storbandet.
Rutinerade amerikanska Grammy-vinnaren, jazz- och bluessångerskan Catherine Russell (född 1956) har ett gediget CV efter samarbeten med Wynton Marsalis, Steely Dan och David Bowie samt ett 10-tal album i eget namn.
Hon sjunger med en avslappnad närvaro och solklar timing och besitter ett brett röstregister. Pappa är jazzlegendaren Luis Russell, pianist och bandledare som arbetat tätt med såväl King Oliver som Louis Armstrong. Mamman Carline Jae jobbade som basist hos Ruth Brown så musiken finns inbyggd i hennes DNA.
Russell och hennes trio med gitarristen Matt Munisteri och basisten Tal Ronen presenterade ett material som spände mellan gladlynt swing och R&B.
Hennes silkesrena röst blommade ut allra bäst i en gospelsoulig version av Ray Charles I don´t Need no Doctor och en raffinerad tolkning av Dinah Washingtons Romance in the Dark. Publiken var omedelbart med på noterna när den förflyttades till New Orleans 1930-tal då trion i slutet av konserten framförde en karnevalsfärgad version av Irvin Mayfields Love Letter to New Orleans.
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
