Stor musik i det lilla formatet

Melissa Aldana Crash Trio
Fasching, Stockholm Jazz Festival, 13 oktober 2016.

Trioformatet med sin renodlade och nakna form är alltid en utmaning för det krävs både starka solister med rikliga och varierade spelidéer samt ett mycket och nära, närmast intuitivt samspel. Tenorsaxofonisten Melissa Aldana och hennes Crash Trio lyckades väl med att möta och förvalta dessa grundförutsättningar, men också att förmedla något eget, angeläget och aktuellt i ett minst sagt traditionstyngt format. Att Sonny Rollins är Aldanas stora förebild gör hon ingen hemlighet av utan Rollins påverkan är tydlig i melodik och harmoniutveckling. Aldana spelar sammanhållet men vindlande och rörligt, där de melodiska ramarna utmanas men ofta förblir intakta. I de mer expressiva styckena finns också John Coltranes ande närvarande fast då mer i form av antydningar och skuggning. Det är just i gränsnittet mellan Rollins och Coltrane som Aldana hittar sin spelplan. Merparten av materialet var eget och till stor del hämtat från hennes senaste skiva Back Home. Men framför allt blev hennes personliga uttryck tydligt i trions fria tolkningar av två standards, balladen The Nearness of You och Monks I Mean You. Basisten Pablo Menares spelade genomgående lyriskt och integrerande och gav den stabila ryggrad som den här typen av avskalad jazz behöver. Trumslagaren Francisco Mela hade ett klapprande spelsätt där cymbalerna utnyttjades sparsamt, vilket gav en hård och lite uppruggad yta som underlag för Aldanas mjukare spelupplägg. Tillsammans skapade man stor musik i det lilla formatet och Melissa Aldana hoppas jag höra mer av framgent.

Ulf Thelander