Stämningsfull klassisk jazz med Swing Tarturo på Utopia

 Swing Tarturo, Utopia Jazz,  Göteborg, 16 april 2024 

Swing Tarturo från Göteborg har över tio år på nacken och skapar genast en otrolig publikkontakt med sin unika stil av Rootsjazz och sina energifyllda, entusiastiska liveframträdanden. De härmar inte någon, utan gör något helt eget. Sångerskan Julia Stokes är frontfigur och bandet lägger tyngdpunkt på hennes kompositioner blandat med låtar från början av förra seklet.

-Detta är våra föräldrars och farföräldrars musik, framhåller Julia från scenen. Det är dåtidens punk och den innehåller så mycket glädje och lek. Den går faktiskt hem i alla åldrar och det gillar vi! 

Det märks verkligen att bandmedlemmarna har kul på scen, vilket naturligtvis smittar av sig på publiken. Trombonisten Kristoffer Alehed svarar för finurliga och luftiga solon. Gitarristen Anton Stokes med sin genuina Djangostil och basisten Johan Bengtsson med sitt slap-basspel skapar ett härligt driv. Swing Tarturo inleder med tre klassiker, S:t Louis Blues, Crazy Rhythm  och  Royal Garden Blues, som följs av en, minst sagt, egen version av Ellingtons fina Mood Indigo  i en mycket långsam tolkning.

Efter paus får gruppen upp stämningen rejält med egna låten Blue Drag, där framförallt Kristoffer Alehed och Johan Bengtsson utmärker sig. What a little moonlight can do svänger lågmält och fint. Därefter gör Julia en mycket känslig version av gamla Careless love, där hon bl a sjunger tvåstämmigt med  Alehed.

Julias egen låt High in the sky blir till en duell mellan Kristoffer på trombon och Julia på trombonini, en slags kazoo. Vi får också höra trestämmig sång. Coming down to the ground  är ännu en låt av Julia, där Anton Stokes briljerar med lyriskt gitarrspel.

Spöket Samantha är återigen en Julia-låt, där den ungdomliga publiken sjunger med högljutt i refrängen. Det blir en enorm stämning i lokalen. Publiken vill givetvis inte släppa musikerna från scen, utan kräver flera extranummer.

Swing Tarturo har insett underhållningsvärdet i sina framträdanden, utan att göra avkall på kvalitet, sväng och känsla. Det är lekfullt och skickligt. Gruppen utgör definitivt ett hopp för den klassiska jazzens framtid.

”Det här var bland det bästa jag hört någonsin!” Så lät det bland publiken efter Swing Tarturos framträdande. Det var packat med folk i den lilla, mysiga lokalen och folket ville aldrig släppa musikerna från scen. Succén var fullständig.

Ulf Caresten