Nilsson, Yngve – trumpetare, trombonist, violinist

(24 oktober 1912 – 23 november 1994)

”Till den verkliga eliten bland våra trumpetare hör Yngve Nilsson i Sam Samsons orkester. Det är nog inte många, som kan så mycket trumpet som han och samtidigt är en så framstående hotsolist. Han har en härlig ton i instrumentet, en eggande, kraftfull stil och en osviklig säkerhet.” Så skrev OJ i sitt marsnummer 1940.

Som många av sina generationskamrater fick Yngve Nilsson sin musikaliska skolning i det militära. Han föddes i Vännäs tre mil från Umeå och när han var 14 år började han som musikelev vid I 20 i Umeå där han spelade ventilbasun och trumpet. Jazzintresset vaknade tidigt och redan efter ett par år spelade han på fritiden med lokala orkestrar.

Han stannade kvar som regementsmusiker närmare tio år och hade också många speljobb på sidan om, bland annat med klarinettisten Casper Hjukström som också fick sin utbildning vid I 20.

När Nilsson lämnade det militära fick han engagemang med Johnny Eks orkester från Helsingborg där bland andra Malte Johnson var med. De turnerade i södra Sverige och han stannade ett år innan han 1934 började hos Sam Samson på Wauxhall i Göteborg.

Sommaren 1935 gjorde han en turné med Georg Enders orkester och på hösten samma år började han hos Sune Lundvall på Bal Palais i Stockholm. Där stannade han i tre år och då såg han till att vännen Casper Hjukström fick komma ner från Umeå och börja i orkestern. Av kollegorna kallades Yngve, som var den äldre, för Stor-Lappen och den yngre Casper följaktligen för Lill-Lappen. Under de här åren hann han också med ett engagemang med Sven Arefeldt på restaurang Herrgårn som låg i anslutning till Björknäspaviljongen.

1938 återvände Yngve, nu tillsammans med Casper Hjukström, till Sam Samson som då spelade på Salle De Paris i Stockholm. På somrarna hade orkestern engagemang på badhotell på Västkusten. Yngve hade redan under tiden i Umeå spelat en del fiol, men nu tog han upp studierna på allvar och hade sedan alltid fiolen som biinstrument. Samson, som var inspirerad av Duke Ellington, ledde vid den här tiden en av landets jazzmusikaliskt mest intressanta orkestrar och 1944 blev både Yngve och Casper invalda i Estrads Favoritorkester.

När Samson slutade på Salle De Paris gick Yngve över till Thore Ehrling där han spelade både trumpet och trombon. Han stannade ett år men 1946 var han tillbaka hos Samson som den sommaren spelade på Restaurang Silverströmmen på den stora utställningen i Gävle.

1947 var han med i Lulle Ellbojs storband på Vinterpalatset i Stockholm. Det var orkesterns sista säsong, därefter upplöstes den. Men till sommaren hade Lulle ordnat engagemang för en mindre grupp som spelade på Trädgårdsföreningen i Göteborg och där var Yngve med tillsammans med bland andra Pelle Sejby, som också hade varit med i storbandet.

Därefter gjorde han fyra resor med ett mindre band på Svenska Amerikalinjens båtar till New York. Men han längtade efter ett mer stadigvarande arbete och sökte nu en ledig plats som trumpetare i Göteborgs symfoniorkester. Han provspelade på både trumpet och fiol, fick jobbet och stannade där till sin pensionering 1975.

Men vid sidan av jobbet med symfonin fortsatte han, och även efter pensioneringen, att spela med jazzbetonade dansorkestrar i Göteborg och sågs ofta hos Malte Johnson, Gösta Haag, Sven Sjöholm och andra.

Av hans musicerande finns inte mycket bevarat. Den första grammofoninspelning där han spelar solo, Tiger Rag med Georg Enders orkester, finns på volym 2 i Caprice Records cd-serie Svensk Jazzhistoria och på volym 4 finns han med på ett par inspelningar med Sam Samsons orkester.

Artiklar:

Svenskt Stjärnalbum, OJ 3/1940

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.