Hednoff, Harry – trombonist med mera

(10 juni 1896 – 10 november 1982)

Med Helge Lindbergs orkester spelade Harry Hednoff 1926 in He’s the Hottest Man in Town och hans trombonsolo där är det första improviserade jazzsolot på en svensk skiva. Hednoff var dock ingen utpräglad jazzmusiker utan mångkunnig och brett verksam under en lång yrkesbana.

Harry Hednoff föddes på Pro Patria-hemmet i Stockholm. Fadern Harry Lewis var en svart amerikansk sångare på sverigeturné med Fisk Jubilee Singers; modern var född i Polen men verksam i Sverige.

Efter en tid adopterades Harry och fosterfadern såg till att han som sjuåring började lära sig spela; han fick sina första lektioner i brassinstrument vid Kungliga Svea ingenjörskår i Stockholm och tog 1907 som elvaåring värvning som musikelev vid Stockholmflottans musikkår, där han slutade 1919 för att bli ”civil” musiker.

1923 blev han åter militärmusiker, nu som musiksergeant och solobasunist vid Kungliga Livgardet till häst.
Han var också biografmusiker och vid mitten av 1920-talet tillhörde han dansorkestern på Kristallsalongen där Helge Lindberg var kapellmästare . Med Lindbergs orkester spelade Hednoff 1926 alltså in He’s the Hottest Man in Town och den finns med i skivantologin Svensk jazzhistoria vol 1 (Caprice).

Förutom trombon spelade Hednoff även bland annat saxofon och cello. 1923 och 1935 medverkade han även i ett par svenska spelfilmer.
1927 lämnade han Lindbergs orkester för att spela hos Ernst Rolf och Karl Gerhard och 1932 spelade han med Macce Berg. Därefter ägnade han sig åt allehanda dans-, underhållnings- och konsert- och teatermusik. De sista aktiva åren tillbringade han i Uddevalla där han från 1968 som pensionär spelade med Stadsmusikkåren.

Mot slutet av sin levnad bodde han i jämtländska Oviken där han hade en dotter, och där han på 1970-talet intervjuades av GSJ:s Bengt Nyquist och Jan Bruér.